Blogg

För du, du är skön som livet
En dikt nån skrivit, så kärleksfull

Ur En sång om oss
Ture Rangstroem / Bo Gunnar Wastesson

Den här gången kommer jag att skriva om de fina sidorna hos min mamma. För som jag nämnt tidigare var inte allt dåligt. Min mamma var en fin människa och jag trivdes så bra i hennes sällskap. Då hon var nykter alltså…

Jag vill visa att det också finns en annan sida. Min mamma var inte bara alkoholismen och sin psykiska ohälsa. 

Jag har alltid varit stolt över min mamma. Hon var lite annorlunda än andra. Hon kändes mer levande och sprallig än många andra. Hon hade en underbar humor och vi kunde förstå det roliga med bara en blick på varandra. 

Hon var vacker och kvinnlig. Hennes psykiska illamående med tröstätande och dåligt leverne med alkoholism och sömnsvårigheter ledde med åren till att hon även förändrades till utseendet. Hon led mycket av det och kände sig aldrig hemma i den kropp hon sedan fick. I slutet av hennes liv gjorde hennes sjukdom att hon gick ner flera kilo i vikt. Jag kommer ihåg att jag hade en konstig känsla av att hon nu – trots spåren av sjukdomen – liknade mer sitt unga jag än hon gjort på flera år. 

Hon var inte den som lekte så mycket med en och inte hjälpte hon just med läxorna heller. Men hon läste gärna högt från böcker åt oss. Hon tyckte om musik, så när jag ordnade en lek med poängsättning för låtar jag valt ut kom hon gärna med. Hon hade inte stränga regler, men lärde oss ändå ett gott uppförande och att vara omtänksamma. 

Hon var inte sportig av sig, men hon simmade gärna och cykeln var hennes transportmedel. I bra stunder tog hon också långa promenader. I synnerhet som yngre älskade hon att dansa. 

Flera gånger berättade hon om hur hon en gång hade dansat med Harry Belafonte. Det ger en typiskt bild av henne. Hon var utåtriktad och kunde prata med alla och hon kändes på alla sätt internationell. Hon älskade att umgås med livfulla och kreativa människor. Då var hon i sitt esse och levde upp.

Hon var en bra värdinna. Det var egentligen hennes drömjobb. En tid fick hon jobba med det, då hon fick ta emot gäster på ett museum. Tyvärr rasades det av misshandeln hon var med om i det destruktiva förhållandet jag skrivit om (Han slog mig med flaskan). Hon kunde ju inte vara ansiktet utåt då hon hade blått öga. Hon var tvungen att sjukskriva sig på grund av både det och sitt eget missbruk. Så det höll inte i längden.

När jag var 10 år ville min mamma flytta till Cypern. Hon hade av en slump upptäckt ön och förälskat sig i både ön och den grekiska mentaliteten. Här kände hon sig hemma. Hon älskade värmen och livsstilen. Hon tog mig med och vi levde en sommar där. Hon ville att vi båda skulle flytta dit. Jag var motvillig. Hon träffade Costas som också jag tyckte mycket om. Det hörde till ovanligheterna då det gällde mammas manliga vänner. Men när vi kommit hem igen till hösten fick hon ett samtal från Cypern – Costas hade dött i en bilolycka. 

Jag förstod kanske inte då lika mycket. Men det var ett stort bakslag för min mamma. Jag har många gånger undrat hur det skulle ha blivit utan detta dödsfall. För det var här min mammas drickande ökade och hennes verkliga nedgång började. 

Min mamma gillade djupa samtal – om livets mening, om psykologi och olika personligheter. Hon såg mig – nästan så långt jag kan minnas – mer som en jämlike. Det var mycket hon pratade om med mig som kanske inte andra skulle ha sagt. Det kändes aldrig jobbigt för mig. Jag gillade det. Det var det hon hävde ur sig när hon var onykter som var jobbigt. För då blev hon så negativ.

Hon var annars en positiv människa som ville se det goda i allt och alla. Hon var lite naiv ibland tills hon efter år av destruktivitet blev övermisstänksam mot allt. Det var så sorgligt att se – att hon inte kunde hitta balansen.

Hon var också mycket omtänksam och såg de svaga. Hon ville hjälpa andra och gjorde det också. Men när hon själv var psykiskt sjuk och hade alkoholproblem förstod hon inte riktigt att hon inte klarade av det då. Hon borde ha hjälpt sig själv först. Åh, vad jag önskar att hon hjälpt sig själv.

Du var så vacker så
Någon jag tänker på
Vi var nåt helt som jag önskar fanns kvar

Ur En sång om oss
Ture Rangstroem / Bo Gunnar Wastesson

Hon var både en fin människa med massor av fina egenskaper som jag har många lyckliga, fina och roliga minnen av – och hon var den sjuka människan. Tyvärr blev hon sjuk i själen, som Anette Rönnlund-Nygård så träffande sa i sitt sommarprat jag nämnde i ett tidigare inlägg (Du blir antingen bitter eller du blir bättre). Och med sjukdomen kom det mörka och destruktiva. 

Jag är så glad att jag nu kan se helheten. Att jag kommer ihåg och accepterar helheten. Livet har så många nyanser – det är inte bara svart och vitt. Jag kan bejaka det fina med min mamma samtidigt som jag inte förnekar att det också var jobbigt. Hon var inte bara det ena eller det andra. Mitt minne av henne är både ock. Jag känner ett inre lugn nu när jag kan acceptera och minnas helheten. 

Grattis mamma

Bilden: Min mamma