Första gången jag minns min mamma berusad var jag cirka åtta år. Vi var på besök hos en av hennes manliga bekanta i en mindre stad. Mannen var ganska förmögen och något av en så kallad betydelsefull person i staden. Vi kallade honom av någon anledning Musse Pigg.
Vi var på en bjudning med mycket folk. Jag kommer ihåg att min mamma höll mig i handen och pratade med en äldre fin dam. Min mamma var berusad och vinglade lite till mot dörren som stod på glänt bakom henne. Dörren smälldes fast med ett pam(!). Jag tyckte det var så pinsamt. Jag kände mammas hand hålla min med ett stadigare grepp.
Det började hända lite nu och då – men absolut inte ofta – som hon kunde vara lite eller mer berusad. Så mycket att jag ivarjefall tänkte tanken då jag var nio år och vi var på en resa på Rhodos.
Jag vaknade på natten i hotellrummet och min mamma var inte där. Istället ser jag en lapp bredvid mig i sängen. Där har hon skrivit att hon gått ut till stället vi tidigare på dagen besökt. Jag skulle fortsätta sova, men behövde jag komma ut ur rummet kunde jag ringa receptionen. Det var ett speciellt system på det här hotellet – man behövde en nyckel både för att komma in och ut ur rummet. Och nu hade ju min mamma den enda nyckeln.
Av någon anledning ville jag inte bli kvar i rummet. Jag vet inte riktigt varför. Dessutom var jag blyg, så det var ett ovanligt beslut jag gjorde. Jag ringde ner till receptionen och försökte förklara att jag ville ut ur rummet. Jag kunde bara några ord på engelska. Jag kommer ihåg att killen i receptionen försökte övertala mig att sova vidare, men jag bara upprepade ”out, out”.
Han kom och öppnade dörren. Jag följde med honom ner och satte mig i en soffa i aulan. Där satt jag och väntade medan killen stod i receptionen. Efter en tid kom två fnittriga unga kvinnor in. De var helt tydligt förtjusta i killen. De blev ganska förvånade över att se mig. Killen förklarade något och de vände sig genast glatt mot mig och var jätte hjärtliga.
De var tydligen hungriga och killen tog dem in i hotellköket som låg precis bredvid. Sedan frågade de om jag också ville ha en macka. Vill minnas att jag tog emot erbjudandet.
Sedan satt jag i soffan och väntade igen. Efter en tid ser jag två killar på en moped åka förbi hotellet. De båda vänder sig om och tittar på något på trottoaren. Jag ser inte ännu vad det är, men hinner tänka att det kanske är min mamma som vinglar berusad hem.
Det är min mamma – men till min stora förvåning är hon inte berusad. Hon är helt nykter. Hon blir också mäkta förvånad över att se mig i soffan. Den här tiden såg min mamma verkligen bra ut. Killarna hade vänt sig för att de såg en vacker kvinna 🙂
Det här är mina första minnen av min mamma och det som skulle bli en – ja, egentligen livslång följeslagare – spriten. Efter att jag fyllt tio år började det småningom bli vanligare att min mamma drack. För att sedan vid cirka tolv-års ålder öka drastiskt i flera år framåt.
Sensitive people feel so much.
It is both a blessing and a curse
to feel everything so deeply.
Swedishmotivator
Min mamma gled in i en depression efter sin skilsmässa. Hon började få problem med sömnen. Någon tipsade henne om att ta en sängfösare för att somna bättre. Det eskalterade och hon började småningom också trösta sig med spriten. Sömnen blev ju allt sämre av alkoholen och till slut var hon helt desperat. Hon drack mer och hon tog sömntabletter. Allt för att få sova.
Jag kan bara föreställa mig ett sådant helvete det var. Själv har jag för det mesta sovit bra i mitt liv. Men jag märker redan efter någon eller några dåliga nätter hur jag känner mig helt ur form. Jag känner tydligt hur det påverkar mitt humör och min ork – ja, hela min mentala hälsa. Efter några nätter hinner det redan bli en ond cirkel som påverkar allt. För att inte tala om då jag i en del perioder haft sömnproblem i en lite längre tid.
Jag minns hur min mamma ibland olyckligt kunde säga hur hon kommer ihåg den tid då hon bara väntade på nästa dag. Då hon såg fram emot en ny dag och hon sov gott på natten. Nu vill hon bara gräva ner sig. Hon ser inte fram emot något. Det var ju så tydliga tecken av depression.
Someday we will look back at this moment,
and it will forever remind us to never take
the little things for granted.
Swedishmotivator
Jag blir så ledsen av att komma ihåg min olyckliga mamma. Vad jag önskar hon skulle ha lyckats vända motgångarna till något bra. Att hon skulle ha lyckats vända dem till sin styrka istället.
Det förflutna kan göra ont,
men som jag ser det så kan du antingen
rymma ifrån det eller lära dig från det.
Swedishmotivator
