Min mamma lyckades ofta fixa resor så billigt som möjligt. Hon nappade på erbjudanden, använde kontakter och pusslade ihop lite egna paket. Så gjorde hon även den gången hon och jag skulle åka till Cypern för att stanna där hela sommaren.
Min mamma hade upptäckt ön något år tidigare och totalt förälskat sig i den. Klimatet och mentaliteten var helt i hennes smak. Hon kände sig hemma där. Hon ville flytta dit. För mig var resan en resa. För henne – har jag efteråt förstått – var det lite av en introduktion för mig. Men också något hon ville dela med mig.
Jag kommer ihåg den ljumma kvällsvinden vid havet. Det var första gången jag var i södra Europa. Jag var nio år. Min mamma älskade att upptäcka nya ställen och vi rörde på oss en hel del. Med henne var man inte på vanliga rundturer för turister. Inga guidade bussturer eller liknande. Hon pratade med folk och fick tips och idéer. Ofta fick vi skjuts med någon hon börjat samtala med. Jag tyckte ibland det var lite jobbigt när vi alltid skulle umgås med någon.
Det var ju både för- och nackdelar med det här. Vi upplevde mycket och fick ofta en genuin bild av ställen. Vi träffade godhjärtade och givmilda människor. Men vi stötte ju också på mindre trevliga personer. Ibland såg jag igenom personen före min mamma gjorde det. Jag har alltid varit den där tysta iaktagaren bredvid min sprakande mamma.
Underskatta inte mig för att jag är tyst.
Jag vet mer än jag säger, tänker mer än jag talar
och observerar mer än du vet.
Michaela Chung
Min mamma och jag bodde inte på ett och samma ställe här på Cypern. Vi bodde någon vecka på ett hotell. Sedan blev det något annat billigt hotell. En period fick vi bo i en lånad lägenhet. Och plötsligt var vi helt utan bostad.
Vid det skedet hade vi träffat Costas (Min mammas födelsedag till ära och Som om hon hade flera liv). Han var kock på en restaurang. Jag tyckte också om honom, vilket var ovanligt när det gällde min mammas manliga vänner. Han bodde i samma hus som sina föräldrar, så av respekt för dem kunde han inte låta oss övernatta hos honom.
Vi åkte till en vacker strand som låg lite enskilt. Costas hade inte en stor bil och jag fick sova sittande på bakbänken lutandes mot min mammas stora kappsäck. Min mamma försökte sova i framsätet. Hon berättade på morgonen vilken gentleman Costas var. Han hade suttit ute på stranden hela natten för att ge oss lugn och ro. Både min mamma och jag tyckte om honom allt mer. Jag hade redan trots min unga ålder förstått att – vilket kändes som – de flesta män alltid ville något mer. Det fick vi uppleva en hel del på denna resa.
Det var på den här resan till Cypern som min mamma också kunde vara berusad ibland. Flera års alkoholmissbruk höll på att ta sina första steg. Det förstod jag ju inte då, men i efterhand kan jag konstatera det.
Hon drack alltid en kall öl då vi satt på någon taverna och svalkade oss. Den där ena ölen blev ofta till fler ifall hon började samtala med någon. Sedan blev vi ju som regel alltid bjudna på resten. Det var ju oftast män vi umgicks med. Män som var intresserade av min vackra mamma.
De gånger hon fått i sig lite mer alkohol blev ju omdömet stegvis sämre. Det bjöds ju naturligtvis även på ouzo (grekisk starksprit). Då var hon inte lika uppmärksam på vad som hände runt henne. Det var isynnerhet nu som de där mindre trevliga personerna visade sig.
En morgon såg jag hennes söndriga trosor och frågade henne om dem. Hon blev lite till sig, men sa sedan att jag inte kommer att tro henne. Så berättade hon att den trevliga mannen – som kört oss upp till Troodos-bergen dagen innan och köpt mig en fin klänning – på kvällen hade försökt förgripa sig på henne. För mig var det ingen överraskning alls. Jag hade sett igenom honom.
Jag var nio år, skulle just fylla tio. Hon talade ganska öppet om allt möjligt med mig. Det var inget jag reflekterade över då. Det var bara så. Det störde mig inte direkt. Det är kanske något jag som äldre mer reagerat på. Jag blev i och med det nog mer beskyddande och kände ett stort ansvar för henne. Ett ansvar ett barn nog inte ska behöva ha för sin förälder. Vi hade ganska ombytta roller som jag skrivit om tidigare i till exempel Räddande klockslag.
Min mamma hade redan på sin föregående resa tittat efter en lämplig skola åt mig. Jag blev lite förskräckt när hon berättade det åt mig. Jag ville inte flytta. Jag vet inte riktigt hur mycket planer hon verkligen gjort eller om det mest var ett drömmande. Vi upplevde ivarjefall mycket av Cypern under vår sommar där. Vi såg så gott som hela den grekcypriotiska sidan av ön. Vi träffade många människor – både goda och onda.
Cypern blev något av en besatthet för mig efter den här resan. Det var inte mycket jag inte visste om ön. Det var på något vis min mammas kärlek för ön som jag tog över och trodde var min. Jag gjorde skolarbeten om Cypern och jag längtade alltid tillbaks – liksom min mamma. Jag återvände också en gång. Min mamma återvände flera gånger. Hon kunde leva där i längre perioder under ett antal år.
Senare har jag insett att det var min mammas känslor jag tog över. Jag levde överhuvudtaget mycket genom min mamma. Tyckte hon något tyckte jag det också. Jag visste egentligen inte vad jag tyckte. Vad jag kände. Vem jag var. Min mamma dominerade mitt liv utan att varken jag eller hon insåg det. Det här förstod jag som mycket äldre, då jag äntligen började lära känna mig själv.
Gå din egen väg, inte andras.
I dina egna fotspår passar dina fötter bäst.
Micke Gunnarsson
