Det är som att dra mattan under

Jag har med fasa följt med hur det i Finland först tilläts starkare alkoholdrycker i vanliga matbutiker och sedan hur man vill dra igenom ett beslut om att tillåta hemtransport av alkoholdrycker. På riktigt - hur tänker man? Det är som att dra mattan under alla barn i dessa familjer. Familjer som redan har någon med alkoholproblem, men även sådana med begynnande problem. Det värsta är hur man sviker alla barn i dessa familjer. Jag har själv vuxit upp i en sådan familj. Jag har skrivit om detta här i min blogg. Jag lärde mig som liten att varje litet hinder ivarjefall gjorde chanserna större att hon inte skulle ta mer. Usch, vad jag blir arg. Jag skriver inte i vanliga fall en så spontan åsikt här på bloggen, men det här tyckte jag bara inte kunde vara osagt.

Fortsätt läsaDet är som att dra mattan under

Att fly in i en drömvärld

Jag vill ibland bara strunta i allt och gå in i min egna drömvärld. Så har det varit enda sedan jag var liten och den känslan kommer fortfarande nu och då. Jag tror det i och för sig kan göra gott att lite komma bort. Det blir en viss avslappning. Få njuta och slippa tänka på det svåra en stund. Det ger kraft och man orkar vidare igen. Jag ska inte glömma dessa tre: läsa, skriva och musik. Dessa tre saker har nog gjort att jag överlevt alla svåra stunder. Med läsandet kan jag få min bubbeltid och fly in i en annan värld en stund. Med skrivandet får jag ut känslor och smärta jag har inom mig. Musiken hjälper mig att nå mitt innersta och har varit så välgörande i många stunder. Här känns det som om jag fått ihop ett litet värdefullt paket åt mig. Vad tydligt det blev mitt i allt.

Fortsätt läsaAtt fly in i en drömvärld

Glöm inte skrivandets och musikens kraft

Jag har skrivit om det tidigare, men ändå lite glömt bort det själv. Hur välgörande det kan vara att skriva dagbok. I vissa stunder under årens lopp har jag ändå tagit fram dagboken. Då när jag känt ett behov att få ut något. När något värker inom mig som jag inte riktigt vet vad det är. När jag velat reda ut mina tankar för att ens kunna börja tala med någon. En annan sak jag också lite kommit ifrån är musiken. Jag som alltid älskat musik. Jag lyssnade för en tid sedan på musik med hörlurar. Så småningom gled jag in på de låtar jag vet går rakt in i min själ. Jag lät dem komma. Jag tog in dem på djupet. Jag grät. Känslan efteråt är nästan obeskrivlig. Stunden var så undergörande. Jag liksom rensades upp.

Fortsätt läsaGlöm inte skrivandets och musikens kraft

Utmattad

Jag har varit utmattad några gånger. Tanken som de flesta utmattade väl någongång tänker flyger i mitt huvud - men alla andra orkar ju. Varför är man alltid så mycket hårdare och mer krävande mot sig själv än man någonsin skulle vara mot en vän? När jag tänker tillbaka på åren före det här kan jag undra hur jag orkade. Det är otroligt hur du kan orka med mycket då du är mitt i det. Det är bara att gå vidare. Alternativet att stanna upp finns inte. Men vid något skede betalar du för att du gått över kraftgränsen.

Fortsätt läsaUtmattad

Tankar i väntrummet

Vi sitter i väntrummet. Min son ska till tandläkaren. I samma byggnad finns hälsovården. Jag konstaterar att det var i den här byggnaden min väg började på allvar. Min väg till att må bättre. Det var ett antal år sedan. Min son fanns inte ännu. Ja, det är verkligen mycket som skett sedan den dagen då jag senast satt i denna byggnad. Mina tankar går tillbaka i tiden. Nu i…

Fortsätt läsaTankar i väntrummet

En känsla av övergivenhet

Jag har haft en känsla av att vara övergiven. Jag var bortvald. Det här känner säkert flera igen som vuxit upp med en förälder som missbrukar. Det är missbruket som går före dig. Personen kan säga vad som helst, men handlingarna visar ändå att missbruket går före. Följande är en dröm jag hade som ung. Den gjorde ett starkt intryck på mig, så jag skrev ner den när jag vaknade. Jag kan ju se en hel del symbolik i den här drömmen. Känslan av övergivenhet. Ingen som riktigt såg mig och hur jag mådde. Känslan av att min mamma övergav mig – valde bort mig.

Fortsätt läsaEn känsla av övergivenhet

Jag var så fylld av mörker

Jag var så fylld av mörker. Jag hade en så djup sorg inom mig. Jag trodde jag aldrig skulle bli fri det. Jag trodde jag var dömd att leva med mörkret i hela mitt liv. Jag var rädd för mitt mörker. Samtidigt som det gav en viss trygghet. Jag visste ju vad det var. Visst kommer jag ihåg det här mörkret. Visst minns jag speciellt vissa stunder. Men när jag nu går igenom mina gamla dagboksanteckningar, hittar dikter jag skrivit och ord jag tagit ut ur sånger… Jag blir nästan chockad över hur otroligt mörkt det var. Avgrundsmörkt. Jag skulle bara vilja krama om mitt unga jag och säga att det kommer att bli bra. Du behöver inte leva i det där mörkret i hela ditt liv.

Fortsätt läsaJag var så fylld av mörker

Vid kanten av stupet

Jag går vid kanten av ett stup. Minsta lilla felsteg kan få mig att störta ner. Det gäller att vara på sin vakt. Jag vacklar till. Jag balanserar. Jag går stundvis lite stadigare. Går lite säkrare. Men marken ger vika och ena foten glider ner. Jag lyckas klamra mig fast. Jag faller inte. Jag stiger upp och fortsätter. Fortsätter på osäkra ben. På osäker mark. Jag vacklar till. Jag rasar…

Fortsätt läsaVid kanten av stupet

Som om hon hade flera liv

Ibland har det nästan känts som om min mamma hade flera liv. Nu menar jag så som man brukar säga om en katt. Hon klarade sig mirakulöst ur flera ”nära ögat” situationer. Nu och då kan jag lite sorgset tänka att hon fick så många nya chanser och ändå blev det som det blev. När jag var fyra år var hela vår familj med om en älgkrock. Det var en…

Fortsätt läsaSom om hon hade flera liv

Försoning

Visst saknar jag min mamma nu och då. Hon är ganska ofta i mina tankar. Inte hela tiden, men olika saker påminner mig om henne. Men ändå är det också en lättnad att hon inte mera finns. För hon tog så mycket kraft av mig. I så många år. Det känns lite sorgligt att vi inte tillsammans hann reda upp något före hon dog. Men det är inget jag tar så hårt mer. Det var bara något vi inte lyckades med. Trots det här känner jag ändå idag att vi har försonats. Jag har jobbat en hel del med mig själv. Jag har bearbetat saker vi gått igenom. Hela min blogg känns också som en försoning. Mitt förflutna kommer alltid att finnas där. Det kan ingen ändra på. Men det förflutna styr inte mitt liv mer. Där är skillnaden.

Fortsätt läsaFörsoning