Minnen kan dyka upp på de mest oväntade sätt och ställen. Det har jag märkt. Till exempel – när jag ser att det kommer en tennismatch på TV tänker jag alltid på min farmor. Hon brukade titta på tennis. Det var hennes grej. Jag ler och känner en värme inom mig. Av tennisen 🙂
Då jag lägger mer märke till ett innertak kommer jag ihåg då jag hade en frisör som hade ett särskilt vackert tak. När jag låg där med huvudet bakåtlutat och håret blev tvättat såg jag ett fint tak i träpanel. Inte alls likt de tråkiga moderna varianterna där man ser rör och kablar. Jag beundrade det varje gång och tänkte då alltid på min mormor. Hon skulle också ha uppskattat taket precis som jag gjorde. Jag kunde nästan höra hennes röst säga samma sak som jag själv tänkte. Vad härligt det skulle vara att få diskutera det med henne.
Men minnen kan också vara tunga att bära. Precis som livet består de både av det ljusa och det mörka.
Jag har tidigare skrivit om hur lukten av öl påverkar mig. Den – och lukten av sprit i allmänhet – gör mig illa till mods. Det värsta är när spritlukt blandas med cigarettrök. Den kombinationen får mig genast att tänka på mannen som misshandlade min mamma.
Musik väcker ofta många starka minnen. Sången My Way är ett sådant exempel. Min mamma älskade den och spelade den ofta på hög volym när hon kom hem från krogen. Hon var berusad. Jag kunde inte sova. Ofta hade hon dessutom någon med sig hem. Så jag höll också koll på det – att inget skulle hända henne. Isynnerhet om det var mannen som slog henne.
Det märkliga är att min son nu har upptäckt samma sång och älskar den också. Han lyssnar på Elvis Presleys version. Min mamma hade den med Frank Sinatra. Den vill jag fortfarande inte lyssna på. Min son gillar numera Elvis väldigt mycket och spelar hans musik om och om igen. Elvis var också min mammas favorit. Det ger mig en lite lustig känsla.
När han först började spela My Way kändes det lite konstigt. Jag hade blandade känslor. Men ju mer jag hör den genom honom – desto mer faller de tunga känslorna åt sidan. För sången med honom väcker endast positiva känslor. Så kan det mitt i allt också bli.
Ge inte ditt förflutna makten att definiera din framtid.
Swedishmotivator
Handskriven text är en annan sak som väcker minnen. Minnen av en person. Jag har kvar kort som är skrivna av min mamma, mormor och farmor. Att se deras handstil gör att de känns så nära. Jag känner precis igen stilen för var och en. Tanken att de någongång suttit med just det här kortet i handen och skrivit just den här texten. Den värmer. Ett foto fångar ett ögonblick. Men det här känns på något sätt närmare. Det är något de själva hållit i sina händer.
Det skrivs inte så mycket för hand längre. Det kan vara synd på flera sätt – men jag tycker isynnerhet den här delen är ledsam. För för mig är dessa kort väldigt värdefulla.
Sen finns ju också de där minnena som är mer undangömda. De dyker upp i oväntade situationer. När något i kroppen eller ditt inre kopplar det till en händelse från det förflutna. De kan vara jobbiga. Ibland vet man inte ens vad det är och varför man reagerar på ett visst sätt. Läs även inlägget Vad det kom överraskande.
Jag har försökt lära mig att stanna upp när jag reagerar starkt på något och fundera över varför jag reagerar så. Tack vare de verktyg jag fick av en terapeut lyckas jag ganska bra numera. Det är en lättnad att förstå varför jag reagerar som jag gör. Då har inte heller de undangömda minnena lika stor makt över mig mer. Läs gärna mitt inlägg Lite verktyg jag talat om II.
Minnen är som små delar av livet som stannat kvar. De kan vara fina och fylla mig med värme – men också svåra och göra ont. Alla är de en del av mig. Något som formar mig och hjälper mig att förstå vem jag är. Ibland lär jag mig något. Ibland påminner de mig om att det också finns mycket att vara tacksam för. Minnen kan vara både gåvor och utmaningar – väckta av något jag ser, något jag hör, känner, luktar eller till och med smakar. Våra sinnen bär på så mycket mer än bara det som är i nuet.
Varje kamp i ditt liv har format dig till den person du är idag.
Som du säger har man minnen av många slag. En del är sådana som liksom mognat, blivit minnen. En annan typ är sådana som rotas med det samma. Det kan vara små, obetydliga saker, som egentligen inte skulle tjäna att vara ett minne. Enda förklaringen jag har kommit på är att de på något sätt överraskat en, varit ett främmande inslag eller träffat en öm punkt. Utan någon synlig orsak kan ett sådant minne plötsligt dyka upp. Det enda exemplet jag nu kommer att tänka på var när min syster en gång sa att jag går med fötterna inåt. Jag var väl i de högre tonåren då. Det har förundrat mig att en sådan här liten kommentar haft fräckheten att reservera plats i mitt annars också belastade minne. Storebror Ralf
Ja, det är som du säger. Det kan vara små saker som fastnar. Just vad någon säger åt en eller kanske bara en min också kan stanna kvar. Tack för din kommentar Ralf.