Min mamma hade en del förhållanden i sitt liv. En del korta och en del längre. En hel del flirtar och en del mer vänskapsförhållanden. Hon var lite flirtig av sig och hennes sociala förmåga lockade till sig både bättre och sämre folk. Dessutom hade hon utseendet med sig i flera år.
Ibland utnyttjade hon nog lite situationen. Hon kunde bli bjuden på allt möjligt och få uppleva en hel del. Men när det kom till kritan ville hon inte vara i ett förhållande utan kärlek. Jag känner till vissa som erbjöd mycket om hon bara skulle ha delat livet med dem.
Hon talade alltid om den äkta kärleken. Hur fin och viktig den var. Och hur hon var en mans kvinna. Hon var så övertygande att jag jag nästan först efter hennes död lade märke till att hon ju faktiskt hade ganska många män i sitt liv. Men hennes grundsyn var nog ändå denna. Det vet jag. Hon sökte alltid den rätta.
Lider själen så börjar vi leta svar utanför oss själva i relationer, yrke, vänner, barn.
Det vi behöver är att vända tillbaka in till hjärtat och våga läka de trauman och sår
som håller oss frånskilda vår medvetenhet och autenticitet.
Veronica Durango
Jag gillade sällan hennes manliga bekanta. Ett ganska typiskt drag för ett barn med en ensamstående förälder. Av någon anledning tyckte jag ändå en del var okej. Jag till och med gillade någon enstaka. Det kan ha berott på att det varit en bättre period i min mammas liv och spriten inte funnits med – ivarjefall inte mycket. Jag är inte helt säker på det här – men det kan vara en förklaring till att jag godkände en del.
Tyvärr fortsatte ju aldrig dessa förhållanden. Antingen visade det sig att mannen redan var gift eller hade en sambo eller så genomgick han en livskris eller så dog han. Det här är fyra män jag så här på rak arm kommer på.
Hon hade några som var viktigare i hennes liv. En av dem var min pappa som var hennes stora ungdomskärlek. Alla år efter skillsmässan pendlade hon mellan bitterhet och hat samt kärlek. Det var mycket konfliktladdat. Ingenting reddes någonsin upp och hon fastnade i en bitterhet.
Sedan kom engelsmannen. Hon var mycket kär och de planerade ett liv tillsammans. Vi skulle flytta till England. Men – han var redan gift. Det här var svårt för min mamma. De gjorde slut. De avslutade det antagligen på ett bra sätt för resten av sitt liv talade hon alltid gott om honom. Han ringde ibland under årens lopp och hon blev överväldigad varje gång. Han var hennes stora kärlek, sa hon ofta.
Det här var före min mamma börjat dricka. När jag var 12 år hade hennes drickande eskalerat. Då träffade hon mannen som skulle göra våra liv till ett helvete i många år. Alkoholisten och misshandlaren som drog ner min mamma i ett allt djupare missbruk och mörker. Hon älskade honom och hon hatade honom om vartannat. (Han slog mig med flaskan).
Han som visade sig ha en sambo var hon så där tonårsaktigt förälskad i. De åkte mitt i allt iväg på en kryssning. Hon skrev bara en lapp åt mig om det, men så råkade vi träffas utanför huset just då hon skulle hoppa in i taxin. Jag kommer ihåg hur hon snabbt förklarade vart hon skulle och vinkade glatt av mig. Ja – hon var något impulsiv. Där blev jag ensam och lite snopen kvar på gatan. Förhållandet tog slut före det ens hunnit börja mer på allvar – då det kom fram om sambon.
En dag då jag kom hem fanns det mitt i allt ett annat efternamn bredvid vårt namn på dörren. Det visade sig att mannen hon lite smått hängt ihop med blivit utan bostad och nu flyttade han därför in hos oss. Det var inget planerat. Min mamma hade nog inte velat det, men ville hjälpa. Detta skulle vara något tillfälligt.
Jag blev helförbannad. Tillsammans med en vän pillade vi bort bokstäverna i hans namn från dörren. Jag visade på alla sätt att han inte var välkommen.
Han visade sig vara en helt okej och snäll man – dock inte någon stor kärlek. Ivarjefall dracks det mindre och vi firade faktiskt en nykter jul tillsammans. När sommaren kom besökte de hans hemtrakter och min mamma blev överförtjust i stället och människorna.
Tyvärr blev det mer drickande där och vid något skede blev mannen hotfull. Min mamma flydde. Jag vet att min mamma i berusat tillstånd kunde reta upp andra till vansinne. Hon gjorde det med mig också. En del tar till våld då de inte klarar av det. Jag kommer ihåg att jag tänkte – nej, inte en misshandlare igen.
Det var många år jag levde med tanken att män antingen misshandlar, är otrogna eller är missbrukare.
Det finns många fler minnen om männen i min mammas liv. Jag var jäkligt jobbig och svartsjuk flera gånger och påverkade säkert ibland att något som kunnat bli bra inte blev något alls. Det kan jag som vuxen erkänna och kan känna skuld över.
Min mamma hanterade inte heller flera situationer så bra. Hon betedde sig oförstående mot mig och skällde på mig. Alkoholen spökade ju också och var oftast involverad i varenda bekantskap.
Det var ju inte som om hon i lugn och ro började dejta någon och sedan vid ett senare lämpligt tillfälle presenterade mannen för mig. Nej – här föll de direkt in i vårt hem med alkoholen som följeslagare. Vårt hem, mitt hem. Det som skulle vara min och vår trygga plats. I perioder levde jag faktiskt med en kniv gömd under madrassen. Alkoholen förstörde så fruktansvärt mycket.
När jag sedan fick mitt eget hem höll jag länge det ganska privat. Det var endast vissa utvalda som var välkomna hem till mig. De jag kände mig trygg med. Med åren har jag börjat våga öppna upp mer. Men fortfarande är jag lite reserverad.
Den dag du kan se dina känslomässiga ärr
som något som gjort dig starkare,
kommer du befrias.
Tomas Gunnarsson
Det här är minnen från min synvinkel och är mina tankar. Liksom allt överhuvudtaget här i min blogg. Jag har inte läst min mammas dagböcker som eventuellt öppnar upp mer. Jag har böckerna – men de ligger ännu i tryggt förvar i en låda. Jag har inte känt mig redo. Jag tror det skulle vara mycket svårt känslomässigt att läsa dem. Jag har också en stark motvilja att läsa någons privata texter – snoka. Jag vet inte om jag någonsin kommer att titta i dem. Samtidigt kan de ju öppna upp hur hon tänkte och upplevde saker – åter ge en större förståelse…
