Blogg

Det är inte alla som väntar på julen. Julen är en ganska laddad högtid egentligen. Det var många år jag tyckte det var jobbigt med julen. När julen närmade sig allt mer växte obehaget. Folk frågade hur man skulle fira julen och alla verkade så förväntansfulla och fyllda av glädje. Jag ville slippa alla frågor och ville helst inte låtsas om julen. 

Jularna var härliga när jag var liten. Det var julkyrka, ljus på gravarna, julmiddag, julklappar, familj och julstämning. Men så kom en jul då allt kraschade. Min mamma hade druckit. Hon ville att också mannen som misshandlade henne skulle fira med oss, men det ville inte vi andra. Naturligtvis dök han upp berusad vid något skede på kvällen. Det blev kaos och min mormor som var hos oss åkte hem. Efter den julen firade vi inte mera tillsammans med henne. Det sörjde jag.

Efter den här julen blev det alltid lite osäkert med julen. Hur skulle allt gå? Kommer mamma att dricka eller inte? Blir julen förstörd? 

I flera år när min mamma frågade vad jag önskade mig i julklapp var mitt enda svar att hon skulle sluta dricka alkohol. Hon försökte få ett annat svar – men jag höll alltid fast vid min önskan. Det skulle ha varit den bästa julklappen. Jag tror hon aldrig riktigt förstod allvaret i den önskan. Så här är det säkert tyvärr för många.

Alkohol är ett lösningsmedel.
Det löser upp familjer och äktenskap.
Tar bort lycka, trygghet, framgång, intimitet och kärlek.
Tar även bort visioner, hopp och ekonomiska tillgångar.
Och tillslut den fysiska hälsan.
OBS! Det enda alkohol inte kan lösa är problem!

Tomas Gunnarsson

Jag minns en jul – vi satt i julkyrkan med min mamma. Min mamma hade inte en bra period. Hon var djupt deprimerad och drack en hel del. Hon satt och grät tyst och jag kommer ihåg att jag tyckte det var så pinsamt. Jag kände mig också irriterad. Prästen lade märke till henne och kom närmare och talade nästan direkt till henne. Jag kommer inte exakt ihåg vad det handlade om, men det var om julens gemenskap och saknaden efter kära som inte är med oss.

Jag vet egentligen inte varför jag tyckte det var så pinsamt. Jo, jag var tonåring och då är ju mycket ens föräldrar gör pinsamt. Men det var också det, att vi igen skulle vara annorlunda på något sätt. Det var inte glädje och gemenskap. Vi hade också en jobbig höst bakom oss och det var bara jag och min mamma som ensamma var här i kyrkan. Och jag tyckte bara – att kan hon nu inte skärpa sig. Kan vi inte ha det trevligt? Måste allt alltid vara sorgligt, ledsamt och tråkigt?

Nu flera år senare kan jag känna för henne på ett annat sätt. Jag blir nästan lite arg på mitt tonåriga jag. Min mamma hade det svårt då. Hon mådde inte bra. Hon var olycklig. Hon satt inte och grät för att irritera mig. Hon var olycklig. Olycklig som hon så ofta var.

Jag minns också en jul då jag som ung vuxen bjöd min mamma till mig på julafton. Hon hade åter haft en mycket dålig period och mådde inte bra. Hon var deprimerad. Jag erbjöd mig att fixa allt och bjöd henne och hennes dåvarande manliga vän till min lilla etta. Jag var inte så duktig i köket och gjorde så gott jag kunde. Min mamma klagade på allt. Hon var sur och tvär. Det kändes jätte tråkigt och jobbigt. Ändå tog vi bilder och låtsades som om allt var okej. Det är med ett konstigt vemod jag ser på dessa bilder idag.

När jag var ung vuxen började min mamma intressera sig för den ortodoxa kyrkan. Hon började delta i julmässan som slutade först på natten. Hon trivdes i gemenskapen. Snart konverterade hon också till den ortodoxa tron.

Julfirandet förändrades en hel del igen. Det var några år jag inte firade alls på julafton. Jag brukade då ofta skjutsa min mamma till den sena julmässan. Ibland skjutsade jag också hem en del andra bekanta julfirare. Det var trevligt att kunna hjälpa till. Men naturligtvis också lite vemodigt att inte själv få fira i glädje och gemenskap. På juldagen brukade jag ändå vara på middag hos släktingar.

Numera tycker jag om julen igen. Jag har inte så stora förväntningar. Det är många gånger de höga förväntningarna om den perfekta julen är det som gör en besviken. Julens förväntningar är så höga så hela högtiden blir så laddad. Det gäller att försöka ta det mer som det är. Den här inställningen har jag numera ganska bra lyckats omsätta i verkligheten, tycker jag.

Jag har skapat lite egna traditioner utan att krampaktigt ändå hålla fast vid dem. Jag har också försökt visa min son att julen kan se olika ut. Den behöver inte vara lika från år till år. Men man kan ha någon speciell tradition som alltid kan följa med en – hur man än firar. Det är trevligt med något bestående. 

Jag tror det är bra att från början vänja sig vid att allt är föränderligt. Det kommer ändå emot någongång i livet – människor växer upp, människor dör, människor skiljer sig, människor flyttar – det sker förändringar i livet. Förändring behöver inte vara något dåligt. Var öppen och gör något fint som passar in i livssituationen just då. 

Det här tankesättet har ivarjefall hjälpt mig en hel del med julfirandet. Så småningom har jag kommit tillbaka till den där varma och trevliga julkänslan som var försvunnen i så många år. Värme, omtanke och att göra andra glada är det som gör min jul. Och att inte ha för berusade människor runt mig.

Kom ihåg att innebörden av att vara lycklig betyder inte att du har allt.
Det betyder att du är tacksam för allt du har.

Swedishmotivator

---

LITEN INFO OM ATT KOMMENTERA

Ifall du vill kommentera inläggen kan du göra det anonymt. Din epostadress publiceras inte. Den syns endast för mig. Endast förnamnet publiceras. Du kan också ha ett påhittat namn.