Jag har skrivit om det tidigare – men ändå lite glömt bort det själv. Hur välgörande det kan vara att skriva dagbok. Jag har själv inte skrivit dagbok på flera år. Jag har kanske tyckt det har räckt att prata med mina vänner. Nu när jag inte håller allt för mig själv mer. Jag har känt att jag inte haft samma behov av dagboken som jag hade tidigare. Läs gärna inlägget Dagboken har inga krav.
I vissa stunder under årens lopp har jag ändå tagit fram dagboken. Då när jag känt ett behov att få ut något. Att få ordning på mina tankar. När något värkt inom mig som jag inte riktigt vetat vad det är. När jag velat reda ut mina tankar för att ens kunna börja tala med någon.
Tårar är ord från hjärtat som munnen inte klarar av att säga.
Tomas Gunnarsson
En sådan stund kom häromdagen. Det kändes stökigt inom mig och jag mådde inte riktigt bra. Jag sökte lösningar – men fann inga. Allt kändes bara som ett kaotiskt illamående. Då tog jag fram datorn – faktiskt inte dagboken. Jag började skriva som till en bloggtext. Jag skrev och skrev och skrev. Till slut hade jag skrivit mer än fyrdubbelt vad mina bloggtexter brukar vara. Det blir att bearbeta texten. Om jag överhuvudtaget publicerar den i bloggen. Det hela känns kanske lite för nära ännu.
Det goda i det hela var att jag märkte att hela mitt humör och mående blev bättre. Jag kände mig lättare och piggare. Vad det gjorde gott att skriva av sig. Dessutom var det saker som blev så mycket tydligare av att skriva ner dem. Jag fick mer förståelse för mina känslor och jag insåg att jag inte behöver vara så hård mot mig själv.
Eftersom man spenderar så mycket tid med sig själv
är det värt att göra allt för att få den relationen att fungera.
Jesper Caron
Vad viktigt det är att på något sätt få ut det som skaver där inne. Det här var än en gång ett bevis för mig. Göm inte allt inom dig. Samla inte allt tills det till slut kokar över. Eller nästan ännu värre – tills murarna växer så att allt packas in så hårt där inne och du mår bara allt sämre. Det har jag också provat. Jag rekommenderar inte det.
En annan sak jag också lite smått kommit ifrån är musiken. Jag som alltid älskat musik. Musiken som hjälpt mig så mycket och även gett mig så mycket glädje. (Läs gärna inlägget Musiken kan nå ditt innersta.) Jag lyssnade för en tid sedan på musik med hörlurar. Jag började väl med mer aktuella stycken – men småningom gled jag in på de låtar jag vet går rakt in i min själ.
Jag lät dem komma. Jag tog in dem på djupet. Jag grät. Känslan efteråt är nästan obeskrivlig. Stunden var så undergörande. Jag liksom rensades upp. Varför är det så länge sedan jag lyssnat på det här sättet? Jag har inte tagit mig tiden. Vardagen är full med sina olika måsten. Men jag får inte glömma bort det här, tänker jag. Livet kan inte bara vara vardagen och måsten.
Ogråten gråt ger förstoppning i själen.
Tomas Gunnarsson
Jag vet från tidigare att jag kan hamna i en viss melankoli då jag riktigt släpper in musiken. Sådan musik som rör mig. Rör min själ. Men det är en nedgång som sedan vänder och efteråt mår jag bättre. Det kan kännas tungt och det är kanske det som gör att jag undviker det ibland. Det är som när du tar itu med dina problem. Vägen är ofta tung – men vilken känsla efteråt. Då mår du mycket bättre.
