Blogg

Nu har jag kommit till min trettionde bloggtext. Det känns bra att jag kom igång med min blogg – att jag vågade ta steget. Och det känns bra att jag faktiskt fortsatt skriva. Ibland har jag mer idéer och inspiration och ibland känns det lite trögare. Jag är glad att jag ändå lyckats komma över svackorna.

Jag har – om inte alltid – ivarjefall mycket länge lite smådrömt om att skriva. Att få leva författarliv. Det har aldrig tidigare blivit något alls av det. Jag har inte ens börjat. Ibland har jag haft idéer, men inget direkt konkret ändå. Nu känns det så fint att jag hittat min grej – att jag kommit igång med skrivandet. För jag har nog alltid gillat att skriva. Och nu får jag dessutom kombinera det med något annat jag gillar – att planera och göra layout. 

Ibland kan det vara klokt att sätta sig ner 
och fundera på vart man är på väg. 
Kanske är det dags att byta riktning? 
I vilket fall kan det vara bra att stressa ner och stanna upp 
och att reflektera över livet en stund.

Godgärning

Därtill får jag förhoppningsvis hjälpa andra. Om jag kan hjälpa ens en endaste person är jag glad. Det låter som en kliché, men så känns det. Det är många före mig som sagt de samma orden. Nu förstår och tror jag verkligen dem – så känns det faktiskt. Det ger en helt annan mening i det jag gör. Det känns meningsfullt och bra. 

Jag skriver om olika händelser i mitt liv och om olika tankar kring dem och livet överhuvudtaget. Meningen är att en del kanske kan känna igen sig i texterna. Känna igen känslor och mönster.

Jag har själv konstaterat att igenkänning hjälper en hel del. Nej men – det här är ju precis som jag känt, jag har ju också upplevt det där, jag är inte ensam om det här, hen förstår… det finns faktiskt andra som haft det så. Det ger en otrolig samhörighetskänsla. Det känns befriande och lättande. Samhörighet är en viktig känsla för oss människor. 

Jag ser också att mina texter kan hjälpa en del att förstå och inse saker. Förstå varför en del beter sig på ett visst sätt. Inse vissa saker i sitt eget beteende. Kanske hitta en förändring i sitt beteende – i sitt liv. Ja, kanske stanna upp. Fundera. Ta in något nytt. Få en aha-upplevelse. Ändra något i sitt liv. Utvecklas. 

Jag själv känner att jag utvecklas även när jag skriver. Jag inser många saker då jag arbetar fram mina texter. Ser tydligare. Får aha-upplevelser. Jag läser också mycket andras texter och lyssnar på poddar om inre utveckling, om att finna ro och mening, att bli du med dig själv. Våga se dig själv. Våga gå in. Våga vara ärlig mot dig själv. Först då kan du komma vidare. 

För att älska den du är, så kan du inte hata 
upplevelserna som format dig.

Swedishmotivator

Jag tror vi är här i livet för att utvecklas. Hur hanterar du svårigheter. Hur kommer du vidare. Du har ett eget ansvar. Du har chansen att använda dina motgångar till din fördel. Visst en del har större berg än andra, men tänk vilka chanser till utveckling det kan ge. Vänd det till något positivt. Livet känns onekligen lättare då. 

Jag vet, när man är mitt där i träsket känns dessa ord bara som blabla.. och fattar du ingenting. Så har jag också känt och tänkt. Men innerst inne där någonstans har jag försökt tänka att erfarenheterna jag får kan hjälpa mig i framtiden. Det här skrev jag en del om i inlägget Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket. 

Det är inte så lätt när man är där mitt inne i det svåra. Det skulle ha varit fint att ha en kristallkula då som kunde visa framtiden och hur jag nu har kunnat vända det svåra till något fint. Det skulle kanske ha gjort det något lättare att uthärda då. Kanske mitt inlägg kan fungera lite som en kristallkula för någon annan.

Var stolt över dig själv för att du tagit dig
igenom dagarna du trodde att du inte kunde.

Swedishmotivator

---

LITEN INFO OM ATT KOMMENTERA

Ifall du vill kommentera inläggen kan du göra det anonymt. Din epostadress publiceras inte. Den syns endast för mig. Endast förnamnet publiceras. Du kan också ha ett påhittat namn.