Du visar för närvarande Att fly in i en drömvärld

Att fly in i en drömvärld

Jag läste mycket som barn och ung. Jag älskade att komma in i en annan värld. Jag levde mig in i den. Jag kom bort från min egen verklighet. Jag kom bort från smärtan, oron och sorgen. 

Jag kan än idag om jag känner mig utmattad och den riktiga världen känns för tung vilja fly in i en bokvärld. Det kände jag för en tid sedan och då kom jag att tänka på det här med läsandet.

Jag vill helst in i en trygg och lugn värld. Jag har börjat älska Muminböckerna som jag faktiskt inte läste som yngre. Böckerna kom in i min värld via min son. Han gillade böckerna och de ritade filmerna med mumintrollen. Vi lyssnade på muminsångerna och ja –  hela muminvärlden öppnade sig för mig. 

När min mamma nyligen dött och det var väldigt jobbigt med min sons ätande hade jag det ganska tungt. Jag försökte hitta på alla möjliga sätt för att få min son att äta bättre och för att spara mina nerver i matsituationen. Jag kände också mörkret och sorgen inom mig och försökte hantera dem.

Då plötsigt i närmast desperation tog jag en bok från hyllan. Det var ”Pappan och havet” –  en bok om då Muminpappan längtar bort och tar med hela sin familj till en fyr mitt i havet. Jag började läsa högt för min son då han satt och åt.

Varje gång han skulle äta satt jag och läste högt från boken. Den är rätt melankolisk och jag tänkte emellanåt att den kanske inte riktigt passar min så lilla son. Han var faktiskt bara fyra år då. Boken kändes mer som en vuxenbok. 

Men min son tyckte om boken och väntade lika mycket som jag på att få höra fortsättningen. Det blev en fin stund. Det var så välgörande. Boken gjorde mig gott. Det var precis en lämplig handling för den livssituation och det mående jag befann mig i då.

Muminböckerna har en livsvisdom i sig som jag gillar. Mumin passar vuxna lika bra som barn. När man blir äldre kan man förstå saker som man inte som yngre förstår. Min son älskar fortfarande den här boken. Han har både läst och lyssnat på den flera gånger. Den här boken har blivit viktig för honom. Den är också viktig för mig.

Det är lite märkligt att boken råkade vara min mammas. Jag tror inte hon någonsin hade läst den. Kanske hon köpt den med tanke på barnbarnen, men den hade ivarjefall blivit ogiven. Efter hennes död kom den hem till mig. Jag satt den i hyllan och så plötsligt den där ena dagen fick jag en ingivelse att ta den och börja läsa den. Det känns som om det var en mening i det.

Jag gillade Agatha Christies böcker som ung. Konstigt nog eftersom det ju alltid händer ett mord i dem. Jag tycker ju inte alls om våld i varken böcker, filmer eller riktiga världen. Jag är faktiskt extremt känslig för det. Grejen med Agatha Christies böcker är att det är stämningen i dem och själva mysteriet som är huvudsaken. De är inte ruskiga och obehagliga. Lustigt nog känns de trygga och just en lämplig värld att fly in i.

Jag kommer ihåg en gång då jag inte mådde bra och kände hur ångesten bankade på. Jag visste inte vad jag skulle göra. Då köpte jag i panik två Agatha Christie-böcker som jag sedan började läsa nästan hysteriskt. Jag bara måste få fly in i en annan värld. En trygg värld som inte gjorde mig illa.

Jag vill ibland bara strunta i allt och gå in i min egna drömvärld. Så har det varit enda sedan jag var liten och den känslan kommer fortfarande nu och då. Jag tror det i och för sig kan göra gott att lite komma bort. Det blir en viss avslappning. En liten ”bubbelstund” som jag skrev om i ett tidigare inlägg (Jag var inte helt ensam). Få njuta och slippa tänka på det svåra en stund. Det ger kraft och man orkar vidare igen.

Idag måste jag ta en paus. Det är mycket som händer samtidigt och det känns som om det hela tiden kommer något nytt som måste skötas. Sedan börjar jag sova dåligt och då blir allt än mycket jobbigare. Så idag tog jag en time-out. Och det känns bra. Det här behövde jag verkligen. Jag tror jag börjar läsa ”Pappan och havet” nu.

Jag ska inte glömma dessa tre: läsa, skriva och musik. (Läs även senaste inlägg Glöm inte skrivandets och musikens kraft.) Dessa tre saker har nog gjort att jag överlevt alla svåra stunder. 

Med läsandet kan jag få min bubbeltid och fly in i en annan värld en stund. Med skrivandet får jag ut känslor och smärta jag har inom mig. Jag kan reda ut mina tankar bättre. Musiken hjälper mig att nå mitt innersta och har varit så välgörande i många stunder. 

Alla dessa tre ger mig dessutom glädje. Här känns det som om jag fått ihop ett litet värdefullt paket åt mig. Detta paket tror jag kunde fungera på de flesta. Vad tydligt det blev mitt i allt.

Lämna ett svar