Blogg

Att jag ibland vill vara ifred behöver inte handla om att jag är ledsen, arg eller besviken. 
Det kan helt enkelt bero på att jag bara behöver få andas en stund och ladda mina batterier.

Meditationsguiden

Det är mycket du lär dig om dig själv när du en gång börjar utforska dig. Då du börjar se inåt. Då du börjar vara ärlig mot dig själv. Att förstå dig själv är grunden till att kunna påverka hur du mår. Grunden till att lära dig att hantera jobbiga känslor. 

Jag har så småningom börjat ana att jag antagligen är högkänslig. Det började med att jag såg inlägg på instagram (främst orkidebarnsverige) om högkänslighet och med tiden märkte jag hur igenkännande allt var. Jag tog reda på mer. Vad många pusselbitar som föll på sin plats.

Jag har tänkt en del saker endast hängt ihop med min utmattning och depression. Jag har nog blivit mer känslig efter det – men när jag ser tillbaka har de där högkänsliga dragen alltid funnits.

Jag gillar att träffa mina vänner och nära och kära. Ändå kan jag vara totalt slut efteråt. Jag kan inte ha fler program efter varandra. Det blir helt enkelt för mycket. Det här har jag tänkt hänger ihop med min utmattning. Jag ser nu att det också kan ligga något annat bakom det.

Jag behöver tid ensam.
Inte för att jag inte tycker om att vara med andra,
men för att jag samlar krafter när jag är ensam.

Jag är mycket känslig för vissa dofter samt höga ljud och ständigt sorl. Jag får huvudvärk, mår dåligt och blir irriterad. Jag blir framför allt väldigt trött. Jag unviker våldsamma filmer och obehagliga nyheter. De får mig att må riktigt dåligt en längre tid.

Jag har faktiskt med åren byggt upp en viss sköld. Den skyddar mig från starka intryck som är för smärtsamma och tar för mycket energi. Jag kan därför verka likgiltig i en del situationer. Men det här är en försvarsmekanism. Jag försöker undvika att ta in allt på djupet. Jag har märkt att jag mår bättre av att skydda mig ibland. Det lyckas sällan helt, men illamåendet minskar en aning.

Jag mår bäst då jag har mina rutiner. Då jag vet vad som kommer att ske. Jag har tänkt det här beror på min uppväxt då jag inte alltid visste vad som skulle hända. Min uppväxt jag här i bloggen skrivit om. Min uppväxt med min mamma som led av depression och var alkohol- och tablettmissbrukare. Nu ser jag att det även kan finnas något annat som får mig att känna så. Kanske en kombination…

Jag älskar rutin. Tills att jag är uttråkad, då vill jag att saker ska hända. 
Tills jag blir alldeles överväldigad, då älskar jag rutin igen.

Highly sensitive soul

Oberoende vad det är så är det skönt med igenkänning. Jag får en bättre förståelse för mig själv och mina reaktioner och handlingar. Kommer det sedan från att jag är högkänslig eller varit utmattad eller varit deprimerad eller varit medberoende eller haft en ”svår barndom” spelar egentligen ingen roll för mig. 

Det som spelar roll är att jag känner igen mig. Jag ser att också andra känner eller reagerar som jag. Jag förstår att jag inte behöver vara så hård mot mig själv. Jag behöver inte känna mig konstig och misslyckad. Jag känner mig inte lika ensam.

Det är också nu jag lättare kan hitta lösningar och verktyg till att hantera olika situationer. Eftersom jag till exempel märker att det tar mycket energi av mig att umgås med andra ser jag till att ta igen mig efteråt. Då mår jag bättre och orkar i längden med mer. Före jag förstod det här – och före jag accepterade det här – körde jag ofta slut mig.

Det lyckas ju inte alltid att leva enligt det jag märker jag mår bra av. Men – åtminstone förstår jag numera varför jag mår som jag mår. Jag vet vad jag ska göra. Jag vet också att det inte är hela världen. Jag kommer på fötter igen. Jag förstår. Jag är inte så hård mot mig själv mer. Det är en lättnad.

Det går inte alltid att förändra det som händer. Men jag kan alltid lära mig mer om hur jag fungerar. Att tillåta mig själv att känna vad jag känner hjälper mig att varva ner och må bättre.

Den jag är idag är nog en kombination av olika saker. Livet formar en. En del saker kan du ha i dig från början och de utvecklas sedan mot olika håll av det du går igenom i livet. Högkänslighet lär vara medfött. Jag kan tydligt se dessa drag redan i min barndom. Jag var det blyga och känsliga barnet. Sedan har nog livet och det jag gått igenom förstärkt vissa delar. Ungefär så här tänker jag det.

I och med att jag fått upp ögonen för det här med högkänslighet får jag både mer förståelse för mig själv – men också för andra människor. Och det tycker jag alltid är bra. Med mer förståelse människor emellan fungerar allt bättre. 

Att känna dig själv är början på all visdom.

Swedishmotivator

---

Kort om högkänslighet (Highly Sensitive Person, HSP)

Mellan 15-20 % av alla människor anses vara ”högkänsliga”. Det är ingen diagnos eller sjukdom utan ett medfött personlighetsdrag som innebär att man tar in fler sinnesintryck från omgivningen än andra människor och att man bearbetar dessa intryck på ett djupare sätt. En högkänslig person kan till exempel reagera mycket kraftigt i situationer som hos de flesta inte väcker någon som helst reaktion.

Lite exempel på drag för en högkänslig person:

• Du upplever ofta att det som ser ut att vara en enkel sak för andra blir för mycket för dig.
• Du tycker om att fantisera och kan bli starkt berörd av musik, film, teater och konst.
• Du behöver vara ensam varje dag.
• Oljud, skarpt ljus, starka lukter och oreda besvärar dig.
• Bullriga folksamlingar gör dig stressad.
• Bilder av våld i TV påverkar dig i flera dagar.
• Du tycker inte om att arbeta under press.
• Förändringar i ditt liv får dig ur jämvikt.
• När du var barn uppfattades du som känslig eller blyg.

Läs mer bland annat här: https://hsperson.se

Du kan också lyssna på podavsnittet ”Nyfiken på”: Åsa Vikman – Om högkänslighet och hur man hanterar sina känslor
https://poddtoppen.se/podcast/1528951735/kristin-kaspersen-nyfiken-pa/177-asa-vikman-om-hogkanslighet-och-hur-man-hanterar-sina-kanslor