Blogg

Jag kan förstå de som kommer till tro efter en svår tid med till exempel missbruk. Tron ger en mening. En mening med allt som hänt och händer. Mår du dåligt är du ofta ganska vilsen. Ingenting spelar någon roll. Du undrar varför du har det som du har det. Vad är det för mening?

Jag har själv varit vilsen. Jag har undrat varför allt händer. Varför måste jag ha en så svår uppväxt? Varför måste jag ha en så svår början på vuxenlivet? Då jag äntligen kom på fötter så kom nästa svårighet. Varför måste min son ha en muskelsjukdom?

Angående tro hörde min barndomsfamilj till de ganska vanliga i våra kretsar. Det vill säga man besökte kyrkan endast vid jul och begravningar. Man talade inte om religion.

Min mamma var ändå intresserad av olika tankesätt. Det var till att börja med via henne jag förstod att det finns flera sätt att tänka och tro. Hon öppnade upp för både änglar, astrologi och tidigare liv. Hon var en sökare. 

Senare i livet hittade hon hem i den ortodoxa kyrkan. Jag kommer ihåg hur hon sa att det kändes som att komma hem. Jag måste säga att hon lyckades hitta en verkligt fin församling som kändes innerligt varm och god. Det kunde jag tydligt känna då jag någon enstaka gång besökte hennes kyrka.

Som ung vuxen kom jag mer i kontakt med tanken om flera liv. Jag började läsa böcker om det och det hjälpte mig oerhört mycket i det illamående jag befann mig i. Allting fick en så mycket större mening. Allting just nu kändes mindre i den stora helheten. Vi är här för att utvecklas. Vi är här för att lära oss. Sedan går vår själ vidare till nästa liv med nya utmaningar. 

Vi är alla eviga själar med ett evigt liv, 
som är här på jorden för att uppleva och lära.

Agneta Sjödin

Jag går inte in på det här mer – men jag vill få fram att den här tanken hjälpte mig en hel del. Jag fick ett helt annat inre lugn i mig efter det här. Det kändes så befriande och allt fick en helt annan mening. Det var minsann ett steg mot bättre mående. Ett stort och viktigt steg. Det gav en viss puff till att börja ta itu med allt det svåra jag hade inom mig. Jag fick ett annat intresse av att sköta om mig för att må bättre. Det blev mer meningsfullt.

Du som läst min blogg vet att vägen inte varit helt rak och enkel. Det har tagit sin tid. Jag har kommit en lång väg. Det bästa med vägen är att det börjar kännas bättre redan under resans gång. Resan pågår ännu. Jag kan utvecklas hela livet. Att inse det ger en inre frid.

Den väg som verkligen leder någonstans är aldrig spikrak.

Peter Svärdsmyr

Jag kan ibland undra över varför just min son ska ha en muskelsjukdom. Jag har ju redan haft det ganska svårt och utmanade i mitt liv. Nu fick jag en ny utmaning. Tanken att det ändå har en mening hjälper mig. Hans sjukdom har faktiskt lärt mig en hel del. Om livet.

Jag försöker tänka att hans sjukdom är hans livsresa. Hans själs utveckling. Han har sin väg att gå och jag har min väg att gå. Vi kan ändå gå tillsammans. Vi ger båda varandra så mycket.

Människan söker ofta ett sammanhang. Någonstans att höra. Något som ger en mening. En vilsen människa kan därför också lätt komma in på fel bana. Jag tänker mig att så länge godheten är rättesnöret är allt väl. Ifall du själv mår bra av det – inte bara i stunden – men i det långa loppet. Så länge ingen annan tar skada. Då kan man väl få tro och göra hur man vill. Godheten är rättesnöret.

En del kanske tycker det här blev en lite flummig text. Det var faktiskt lite svårt att få ihop den till någonslags helhet. Jag tycker ändå det finns en vikt i att också ta fram den här delen. För det här har hjälpt mig på vägen och det känns ju fel att inte ta fram det då. Det ger mig kraft att tro att det finns en större mening i allt. Kanske jag skriver mer om detta senare…

Lämna inte tillbaka ditt liv oanvänt.