Blogg

Vår syn på livet avgörs av våra tankar.
Så för att förändra vårt liv behöver vi först ändra på vårt tankesätt.

Jag har fått frågan om vilka så kallade verktyg jag använder mig av då jag känner att jag börjar må sämre. Det är ju egentligen en helhet där jag hela tiden strävar efter en inre utveckling som med tiden gör det lättare att hantera olika situationer. Det finns ändå en del mer konkreta saker jag kan dela med mig av. 

I senaste inlägg skrev jag om grundbehoven som behöver vara i ordning för att kunna börja må bättre. Här tänkte jag ta upp ett annat ”verktyg” som hjälpt mig en hel del. Ett ”verktyg” jag ofta använder mig av.

Det är fråga om beteendeanalys. Man kan se det som en kartläggning av sig själv och sina upplevelser. Det är meningen att bli medveten om vilka situationer som påverkar en och vad man då gör. Man kan gärna anteckna situationerna på papper. Nedanstående rubriker kan hjälpa dig.

Situation – vad händer som jag reagerar på?

Tankar – vilka tankar dyker upp?

Känslor – t ex oro, rädd, stressad

Kroppen – t ex oroskänsla i magen, svårt att andas, spänd i kroppen

Beteende – t ex grubblar så fort jag blir ensam, isolerar mig, blir irriterad, cyklar

Konsekvens – t ex  går och lägger mig, hamnar i konflikt med min partner

När jag började göra det här kunde jag genast konstatera att redan det att jag gör anteckningar gör att jag ser situationerna bättre. De hjälper mig att förstår en del saker. Jag fick flera aha-upplevelser. Det var just det här jag behövde – verktyg att komma vidare. 

Numera kan jag ganska bra stanna upp då jag reagerat starkt på något. Jag försöker hitta vad den grundläggande orsaken varit till min reaktion. Det är befriande att hitta den. För först då kan jag göra något åt situationen och mina känslor. 

När du tränar dina fysiska muskler känns vikterna lättare.
När du tränar dina mentala muskler, känns livet lättare.

Johannes Hansen

Delar här med mig av två situationer jag skrivit ner och som gav mig den där aha-upplevelsen. Insikt i mina känslor. Något som hjälpte mig vidare. Det här var kort tid efter min mammas död. 

Hittade ett brev jag skrivit till min mamma då jag ännu bodde hemma med henne. Det var ett långt brev där jag beskrev min situation åt henne. Hur jag vill hjälpa henne och hur det känns när hon dricker och beskyller mig eller pratar fult om min pappa. Om hur jag förstår att hon har det svårt, men att alkoholen blivit ett problem osv. Jag förklarar att jag skriver för när vi pratar börjar hon direkt försvara sig och allt slutar i gräl. 

Jag hade glömt detta brev – men hon hade sparat det. Det som kommer tydligt fram i brevet är hur mycket jag älskar henne och vill hjälpa henne. 

Efteråt hade jag en konstig känsla jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Gråten var där på ytan – men jag visste inte direkt vad jag kände. 

Så talade jag om detta med en vän och då jag talade slog det mig – vi var ju så nära med min mamma en gång i tiden. Verkligt tajta. Vi hade roligt tillsammans och var lika i mycket. Jag var stolt över henne. Så gick hon bara och förstörde det. Hon förstörde det totalt. De senaste åren kände jag inte denna närhet mer. Det var alltid lite ansträngt när vi umgicks. 

Det var som om jag lite glömt hur fruktansvärt nära vi var. Och så läste jag brevet och blev påmind om det. Och hon förstörde det – jag började gråta. 

Det kändes dåligt av mig att jag inte lyckats komma tillbaka till denna närhet ens den sista tiden. Men hon hade lyckas förstöra det så på djupet. Det var som om jag nu riktigt kunde se detta och det var så sorgligt. Jag var så ledsen – och så arg. Det var som om jag först nu kunde sörja den förlusten.

Whatever triggers you also reveals what you need to heal.

Awakened soul

Det har kommit en hel del saker från min mammas hem och jag riktigt kände hur jag blev tokig av allt. Jag har verkligen försökt gallra ganska ordentligt och i synnerhet låtit bli att ta saker som kan ge dåliga minnen och känslor. Nu satt jag här med alla saker som skulle placeras någonstans och efter att ha fått en del placerat fick jag nästan panik. 

Nej, jag ville inte ha den tavlan där och jag ville inte se de glasen där osv. Det kändes som om hon tog över hela mitt hem. Jag har satt så mycket av mitt liv på att vara där för henne – leva hennes liv. Jag har funderat hur jag kan hjälpa henne. Jag har funnits där för henne. Jag har hjälpt både praktiskt och emotionellt. Jag har varit hemma en hel del – antingen för att ta till vara stunden hon var nykter eller så skött om henne och skyddat henne då hon druckit. Så många nätter jag suttit gråtande och orolig hemma och väntat på henne. Så mycket tid – så mycket tid jag satt på henne och hennes liv. 

Det kändes nu som om hon då tog över mitt liv – och nu tar hon över mitt hem med alla saker. Jag drog ner tavlan, packade bort en del saker. Jag ville inte ha dem. Mitt hem ska vara mitt. Det känns att det börjar komma ut nu. Allt det här som väl måste ut förrän jag kan gå vidare.

När jag skrev dessa upplevelser var jag inne i en bearbetningsfas. Det var viktigt att tillåta alla minnen och känslor. Så här blev de tydligare och jag kunde bättre förstå vad jag kände. Känslorna blev inte som en obehaglig och obestämd klump där inne i mig. Jag fick ut dem. Jag kunde förstå dem bättre. Jag tillät mig ha dem, vilket hjälpte mig vidare.

Som jag redan skrev i mitt senaste inlägg, är det här ett försök att lite dela med mig av en del av de så kallade verktygen jag talat om. Jag vill påpeka att jag inte är en yrkesmässigt kunnig person i ämnet och jag är ingen terapeut. Jag har fått verktygen av en terapeut, men tolkningen är ju ändå min egen. Det jag kan säga är att det här hjälpt mig. 

Är du deprimerad och ditt mående är på botten råder jag att söka hjälp av professionella som kan hjälpa dig med det här och hjälpa dig framåt. Så fick också jag hjälp.