Plötsligt kom det till mig som en blixt från klar himmel. Där satt jag på golvet och konstarerade att jag hamnat i en ålderskris. Egentligen kom det kanske inte som en blixt från klar himmel. Det hade smugit sig på en tid. Det kunde jag nu märka.
Jag har hört om dessa kriser – men inte direkt kunnat se mig själv där. Vid 40 tänkte jag på det. Jag kände ett visst vemod kanske. En viss förvåning över att jag faktiskt skulle bli 40 år. Då är man vuxen på riktigt. Men det var inget mer. Nu däremot kunde jag nästan känna en panik.
Jag hade en längre tid redan följt med hur de grå håren uppenbarat sig vid mina tinningar. Det hade varit mer facinerande än något som skulle få mig i en åldersnoja. Småningom blev de lite fler. Jag tittade på dem i spegeln. Tyckte det varit lite märkligt och spännande att lilla jag har grå hårstrån.
Den här kvällen tittade jag mig i spegeln. Jag studerade mina grå hår vid tinningen. Det hade redan blivit en vana. Det var som om jag alltid måste se på dem. Som om jag måste bli bekräftad att de fanns där. Att jag inte bara tyckt mig se dem. Men också för att se om de blivit fler.
Jag tittade. Vad mycket grått jag hade. Nä-men så mycket. Lite förskräckt ropade jag åt min son och visade håren. Titta så mycket grå hår jag har. Då kom det till mig. Jag har kommit in i en ålderskris. Jag sa det högt. Jag riktigt smakade på orden. Jag fick en aha-upplevelse.
Jag märkte att jag inte mer hör till den yngre generationen. Jag som alltid hört till de yngsta. I familjen, i släkten, på jobbet och i flera andra sammanhang. Nu är jag inte längre yngst. Småningom har yngre och yngre kommit in i bilden. En hel generation har vuxit upp efter mig och de tar nu över.
Det kändes främmande. Var är då min plats? Möjligheterna sjönk till botten kändes det som. Jag kan inte tävla med dem. Det kändes väldigt konstigt. Jag måste hitta min plats. Jag svävade fritt och famlade i mörkret.
De grå hårstrårna, ett misslyckat bilbyte jag var tvungen att göra, motivationsbrist på jobbet och en del andra tyngre saker som skedde samtidigt blev ihop det som fick krisen att utlösas. Men sedan kom vändpunkten. Det är ofta så att jag går ner mig tills jag kommer till en vändpunkt. Nej nu – nu ändrar vi riktning.
Nu har det gått över ett år sedan den här krisen kom till mig. Det var lite jobbigt en tid och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera allt. Men jag tillät mig ha känslorna och jag kom ut ur det. Nu känner jag mig tillfreds med det hela. Nu har jag faktiskt fyllt femtio år. Och vet ni – det känns riktigt bra.
Jag har fått en nytändning på att faktiskt göra det jag vill. Jag ser att det visst kan vara möjligt. Det är nu jag ska göra och leva hur jag önskar. Jag vet inte hur många år jag har kvar. Väntar du för länge finns det en dag då det är för sent. Jag vill ivarjefall inte ångra mig att jag inte någonsin provade.
En dag kommer du att vakna upp och inse att det inte längre finns tid kvar att göra de saker du alltid har velat. Gör det nu.
Swedishmotivator
På min 50-års dag tog jag en promenad på morgonen – helt ensam. Jag gick till stranden som jag så ofta gör. Jag njöt av naturen och såg ut över den spegelblanka fjärden. Jag kände ett lugn och ett välmående. Jag tänkte på åren som gått och kom till en insikt.
Mina första tio år var fina barndomsår. Trots att mina föräldrar skilde sig under dessa år var tiden ändå rätt så harmonisk. Följande tio år blev jobbiga. Min mamma blev alltmer deprimerad och började dricka. Hennes missbruk och allt som kom med det bara eskalerade.
Följande tio år då jag var mellan 20 och 30 år kom jag in i vuxenlivet med mitt otroligt tunga bagage. Det var svåra och mörka år då jag försökte fly från allt – men småningom började jag hitta vägen ut.
Följande tio år, de mellan 30 och 40, mådde jag en hel del bättre och började bygga upp mitt egna vuxna liv. Jag träffade min man och fick min son. Gamla upplevelser spökade ännu – men jag mådde redan betydligt mycket bättre.
Så kommer vi till de senaste tio åren som var något av en utvecklingsprocess för mig. Min mamma dog och jag bearbetade allt gammalt på ett helt annat plan än tidigare. Nu först blev jag fri det gamla. Och nu är jag då 50 år och det känns som en ny början. Nu börjar jag leva fullt ut. Jag känner mig harmonisk. Jag känner ett helt annat lugn inom mig än tidigare. Vad skönt. Nu kör vi….
När du börjar släppa taget om dig själv, ditt ego och dina idéer om vem du är, kommer du börja se ”wow, vilket liv jag kan skapa!”
Micke Gunnarsson
Jag kan här berätta att en av de saker jag velat göra och nu faktiskt gjort – är att öppna en liten webbutik. Här säljer jag t-skjortor med min egen design tryckt på framsidan. Jag har också just fått in några inramade posters med tänkvärda ord. Meningen är att småningom få in fler produkter. Butiken har ett Instagramkonto du gärna får följa om du vill: instagram.com/sabbogdesign
Adressen till butiken är sabbog.etsy.com Du hittar också en länk till butiken här i bloggens meny. Min grundidé för butiken är i stil med min blogg – hitta dig själv, se det fina.
