Varför slänger du bort mig?
Varför vill du såra mig så?
Varför slänger du bort ditt liv?
Varför vill du göra dig så illa?
Varför räcker inte vårt stöd?
Vad vill du att vi ska göra?
Jag själv som ung
Jag har haft en känsla av att vara övergiven. Jag var bortvald. Det här känner säkert flera igen som vuxit upp med en förälder som missbrukar. Det är missbruket som går före dig. Personen kan säga vad som helst, men handlingarna visar ändå att missbruket går före. Det här sätter djupa spår i en och påverkar en hel del andra relationer i livet.
När jag funderar över olika situationer i olika relationer kan jag se det här. Jag ser varifrån mina reaktioner och handlingar kommer ifrån. Förståelse är början på att komma vidare och bryta mönster.
Följande är en dröm jag hade som ung. Den gjorde ett starkt intryck på mig, så jag skrev ner den när jag vaknade. Nu hittade jag anteckningen och ser så tydligt hur min känsla av övergivenhet kommer fram i drömmen.
I min dröm skulle jag vara med om en hypnos. Det var svårt att komma in i den. Personen som satt mig i hypnos förvandlades småningom till min mamma. Jag var hela tiden medveten om min omgivning. Flera personer var omkring mig. Alla förberedde sig för avfärd. Ingen lade märke till mig. Min mamma förberedde sig också för avfärd och jag funderade om hon glömt mig och att jag är i hypnos.
Just när de skulle fara lade min pappa märke till mig och konstaterade att jag inte var färdig och ropade på mig. Jag reagerade inte genast och han ropade på nytt. Mamma gjorde ingenting. Jag lät mig själv börja kvickna till från hypnosen. De märkte att jag började röra på mig och blev nöjda. Sedan brydde de sig inte om mig mer.
Mamma stod redan vid dörren. Jag satt ännu på golvet och kände mig virrig och ledsen. Förstår hon inte att hon inte kan låta mig vakna upp från det här ensam? Jag försökte vädja till henne med blicken som började fyllas av tårar. Men hon öppnade dörren och gick ut.
Hon tittade väntande på mig och jag satt på golvet och vädjade till henne med utsträckta armar och tårar i blicken. Jag kände en så djup, djup sorg. Förstår hon inte att jag behöver henne, undrade jag. Men hon såg bara besvärad ut och skyndade lite på oss alla. Hon undvek att se mig, verkligen se mig. Pappa gjorde heller inget. Han verkade inte se. Min bror fanns med någonstans i bakgrunden. Jag visste det, men såg honom inte.
Gråten kom och jag satt med utsträckta armar mot mamma och önskade inget mer än att hon skulle bry sig om mig och krama om mig, men hon stod bara vid dörröppningen och såg besvärad ut. Jag kände hur gråten kom. Jag kände en sådan djup, oändligt djup sorg. Näsan var täppt och gråten bara forsade ut. Jag grät så att jag till slut inte fick luft. Jag vaknade av denna känsla av att inte få luft och känslan av en djup sorg.
Ännu idag när jag läser det här kan jag känna den djupa sorgen. Det var ju så här jag innerst inne kände det. Det känns så sorgligt att läsa. Ingen ska behöva ha det så där. Vilken djävul missbruket är.
Jag kan ju se en hel del symbolik i den här drömmen. Känslan av övergivenhet. Ingen som riktigt såg mig och hur jag mådde. Känslan av att min mamma övergav mig – valde bort mig. Min pappa som inte såg. Min bror som flydde ut med sina kompisar och bara fanns där någonstans i periferin.
Jag vill inte döma någon med min text. Det är inte min idé med bloggen. Det här är mer ett konstaterande. Alla har sin väg att gå och det här var en del av min. Vägen ser olika ut för oss alla. Man försöker hitta ett sätt att överleva.
När jag hittade pappersbiten där jag skrivit upp min starka dröm kändes den bara så väldigt beskrivande. Därför ville jag ta upp den här. Det finns säkert tyvärr flera som kan känna igen sig. Så du som kanske anar att allt inte står rätt till med någon – stanna upp och fråga hur personen mår. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. Det kan göra en stor skillnad. Det här försöker jag också påminna mig själv.
Du kanske inte är ansvarig för allt som hände dig när du var yngre,
men du är ansvarig för att ändra de tankemönster som dessa omständigheter skapade.
Detta är din makt som vuxen, du har kontroll över ditt eget liv och dina handlingar.
Medberoendepodden
För mig har de två följande konstaterandena en nyckelposition i texten:
Förståelse är början på att komma vidare och bryta mönster
Stanna up och fråga hur personen mår.
Kloka ord!
Tack Ralf!