Jag har med fasa följt med hur det i Finland först tilläts starkare alkoholdrycker i vanliga matbutiker och sedan hur man vill dra igenom ett beslut om att tillåta hemtransport av alkoholdrycker. På riktigt – hur tänker man?
Kan dessa personer som vill dra igenom detta alls se längre än näsan är lång? Allt verkar kretsa kring den egna naveln. I dessa tider ska det annars sparas på allt. Det är nedskärningar överallt. Då tycker man det är fiffigt att alla ska ha lättare att få tag på alkohol.
Det sägs att det ska gynna ekonomin – men ingen vettig person kan unvika att se alla kostnader som kommer med detta. Det finns ju inte tillräckligt resurser ens nu att ta hand om allt och fortfarande är det nedskärningar på både vården och för hjälporganisationer. Hur räknar dessa personer ihop det? Usch, vad jag blir arg.
Enligt flera undersökningar ökar alkoholkonsumtionen sjukvårdskostnaderna. Det är inte bara den som dricker som kommer att behöva mer vård i och med alkoholrelaterade sjukdomar, skador på grund av fallolyckor eller skador av våld – för att inte tala om psykisk ohälsa. Runt dessa personer finns anhöriga som både kan stöta på våld och psykisk ohälsa.
Är man då av åsikten att alkoholister får skylla sig själv, att vuxna ansvarar för sig själv och ska kunna hantera det – då tycker jag man verkligen är totalt blind. Framför allt glömmer man alla barn till dessa vuxna. Ska de också skylla sig själv?
Den skada du gör mot dig själv kommer också att drabba alla du bryr dig om.
Jesper Caron
Det är som att dra mattan under alla barn i dessa familjer. Familjer som redan har någon med alkoholproblem, men även familjer med begynnande problem.
Det en närstående till en alkoholist verkligen vet – är att det dricks tills det inte finns mer. Sen kan begäret vara så stort att man hasar sig iväg någonstans där man får mer. Men – det kan också gå så att man inte orkar, inte kommer iväg och man somnar – och därmed inte dricker mer. Alla små hinder – butiken har stängt, längre väg, inte ork och råd att gå på krog – hjälper att det inte blir mer drucket just då.
Jag tycker det allra värsta är hur man sviker alla barn i dessa familjer. Jag har själv vuxit upp i en sådan familj. Jag har skrivit om det här i min blogg. I inlägget Räddande klockslag beskrev jag hur jag hade exakt koll på när och var man kunde få tag på alkoholvaror. Det var en så skön känsla när man kom över en viss tidpunkt. Nu kan hon ivarjefall inte gå till Alko/Systembolaget mer och få starksprit, nu stänger matbutiken och hon kan inte köpa mer öl och så vidare. Hon kunde inte heller bära hem alltför mycket på en gång. Alla dessa små hinder underlättade min vardag – en aning ivarjefall.
När min mamma fyllde 50 år skulle hon ha en födelsedagsbjudning. Bland annat skumvinet skaffades hem någon vecka före festen. Med två-tre lådor av skumvin hemma öppnar en alkoholist väldigt lätt en flaska. Hon öppnade först en flaska och så blev det lätt nästa. Det fanns ju så mycket hemma. Det slutade med att det måste införskaffas mer till festen för att det skulle räcka. Men det värsta var ju att dagarna innan festen gick till ett eländigt drickande.
Jag kan verkligen inte tro att drickander på något sätt skulle minska eller ens hållas på samma nivå som nu ifall man kan beställa alkoholen hem. Man behöver inte ens hasa sig ut för att få mer. Jag lärde mig som liten att varje litet hinder ivarjefall gjorde chanserna större att hon inte skulle ta mer. Alltså man levde ju på dessa små hopp. Och så kommer andra och bara kör över allt. Fy fan vilka egoister.
Personer som inte har problem med alkoholen kan verkligen inte vara så bekväma att de tycker man kan köra över dessa barn. Jag har inte problem med alkoholen och jag tycker verkligen inte det är för besvärligt att ta mig till butiken och Alko/Systembolaget om jag vill köpa alkohol till en middag eller ett annat tillfälle. Jag gör det gärna om det bara kan underlätta något barns liv. Ska verkligen bekvämligheten vara viktigare än barnen och hälsan?
Jag skriver inte i vanliga fall en så spontan åsikt här på bloggen, men det här tyckte jag bara inte kunde vara osagt. Jag är tacksam att detta inte drogs igenom då jag var barn och mitt i helvetet. Men jag lider så för de stackars barn – och de är många – som nu är där.
Ibland vågar vi inte göra saker för att vi tror att vi kommer att ångra det.
Men i slutändan ångrar vi mest det som vi aldrig vågade.
Framsteg
