Blogg

Vad det kom överraskande. Jag blev triggad och hade svårt att hantera det. Jag som skrivit om hur jag numera kan känna igen vad som triggar mig och kan hantera situationen bättre. Det kändes som ett misslyckande. 

När jag tänker efter ska jag nog inte vara så hård mot mig själv. Jag visste precis vad som utlöste min reaktion. Och jag vet precis varför. Det som jag är lite förvånad över är hur starkt det här börjat trigga mig. Jag pratar nu om lukten av alkohol. 

Jag har med tiden märkt hur otroligt känslig jag blivit för lukten av sprit. Jag har redan länge känt av det – men med tiden har det blivit allt känsligare. Jag har också småningom fått alltmer obehag för när folk dricker alkohol.

Det här är något jag inte hade problem med tidigare. Det störde mig inte att andra drack. Jag drack ju själv. Som yngre en hel del också. Senare har jag gärna druckit ett eller två glas vin med maten. Kanske tagit ett glas vin på kvällen. Och tyckt om det. Numera har jag ingen lust att dricka alkohol. Den känslan har kommit med tiden.

Det som kanske numera känns jobbigt är att jag inte gillar när andra dricker heller. Jo – det är helt ok med ett-två glas vin – men blir det mer vill jag inte vara med mer. Alla får göra som de själv tycker – men jag vill inte vara med då. 

Min man är mycket förstående och har inte något behov av att dricka alkohol. Han tar gärna en öl eller ett glas något annat nu och då – men det är något han bra kan avstå från också. 

Nu hade han låtit bli att köpa öl då vi var och handlade. Han gjorde det för min skull – vilket jag ibland får dåligt samvete för. Han har flera gånger försökt intyga mig om att det inte stör honom alls. Alkoholen är inte viktig för honom. Mitt välmående är viktigare. Jag kände mig tacksam för det här och var på gott humör.

Vi dukade bordet och plötsligt dukade han upp snapsglas åt sig och sin äldre son. Det kändes som om man drog mattan undan mig. Ska alkoholen ändå vara med på vår middag? Jag började må dåligt. Jag blev ledsen och irriterad. Hela den trevliga stämningen försvann. 

Min man förstod inte riktigt min reaktion. Han hade tänkt det skulle vara lite festligt med en snaps när hans äldre son var på besök. Han har förstått att öllukten är den känsligaste för mig. Han förstod inte att en snaps till maten kunde få mig att reagera så här. Ännu för cirka fem år sedan skulle inte jag heller ha väntat mig det. 

Det finns saker som får mig att spåra ur som bottnar sig i mitt förflutna. Idag känner jag bättre igen dem. Jag kan stanna upp och fundera varför jag reagerar på något som jag gör. Oftast hittar jag svaret i något från det förflutna. Jag är ofta väl förberedd och kan parera dem ganska bra. Men ibland kan någon trigger komma så överraskande att den tar med mig en stund förrän jag lyckas stanna upp och se vad det är som gör att jag reagerar som jag gör. (Läs gärna även inlägget Ett missbruk påverkar länge.)

Så var det nu. Jag blev väldigt förvånad. Det sköna var att jag ganska snabbt kunde se orsaken till mitt beteende. Jag blir ändå lite ledsen över att jag numera reagerar så starkt på alkoholen. Det är onekligen lite jobbigt. Alkoholen finns ju med i många sammanhang. I sammanhang den inte annars utgör något problem. 

Jag skrev den här texten för en tid sedan. Jag publicerade inte den. Jag tror det var för att den kändes för nära i stunden. Nu har jag ett visst avstånd från händelsen och känslorna. Jag märker också till min glädje att den här enormt känsliga perioden gått över. Det känns verkligen skönt. För det började – som jag skrev redan då – vara lite jobbigt. 

Numera dricker jag fortfarande inte själv, men det stör mig inte att andra dricker. Jag behöver kanske inte mer vid det här skedet tillägga – måttligt 🙂  Och jag själv kan ibland skåla i champagne, vilket känns lite trevligt för jag har alltid gillat bubbel. Det är lite festligt. Visserligen kan den ju lika bra vara alkoholfri också…

Stop driving yourself crazy trying to understand why something happened 
and just trust that whatever happened is what your soul needed to grow from.