missbruk

Läs mer om artikeln Ju mer du fönekar dina känslor, desto mer växer de

Ju mer du fönekar dina känslor, desto mer växer de

När jag bläddrar i mina gamla dagböcker från unga tonår ser jag att jag skrivit mycket kort om olika svåra saker. Jag nämner ofta det med endast någon mening. Jag skrev om mer trevliga saker och vanliga tonårsgrejer. Till och med i dagboken höll jag mig mer till att nämna det som var bra och att dölja det dåliga. Så som jag också gjorde utåt. Utdrag från dagboken då jag var 13 år gammal: Jag tror mamma har lämnat misshandlaren. Han hota henne med pistol. Han är helt galen.

Fortsätt läsaJu mer du fönekar dina känslor, desto mer växer de
Läs mer om artikeln Hoppet är det sista man förlorar

Hoppet är det sista man förlorar

Man brukar säga att hoppet är det sista som lämnar en. Men det kom en dag då jag förlorade hoppet. Det trodde jag aldrig skulle hända - inte i det här fallet ivarjefall.  Inte när det gällde min mamma. Man kan tycka det låter konstigt med tanke på allt jag gått igenom med henne. Men jag hade alltid ett hopp om att det skulle bli bra.  Tills jag faktiskt kom…

Fortsätt läsaHoppet är det sista man förlorar
Läs mer om artikeln Dagboken har inga krav

Dagboken har inga krav

Jag skrev ofta dagbok då jag växte upp och även som ung vuxen. Det var nog en räddning. Den vägen fick jag ut lite av alla mina känslor - sorger och ilskor. Eftersom jag inte kunde tala med andra och höll det svåra inom mig var det så fint att jag hade dagboken. Det var liksom någon jag kunde diskutera med. Få ut allt. Efteråt kändes det lite bättre. Min dagboksskrivning var ett stöd - ett hjälpmedel. Och det är den kravlösa skrivningen jag förespråkar för den som går igenom svåra perioder.

Fortsätt läsaDagboken har inga krav
Läs mer om artikeln Du blir antingen bitter eller du blir bättre

Du blir antingen bitter eller du blir bättre

Jag har skrivit mycket om hur ensam jag var med alla svårigheter. En del kanske undrar var alla var. Det är svårt att förklara hur det var. Visst - jag var så att säga lämnad ensam för att klara mig bäst jag kunde. Men – människor runt mig förstod inte hur jag hade det. De visste inte, eftersom jag dolde det. Och jag gjorde det bra.

Fortsätt läsaDu blir antingen bitter eller du blir bättre
Läs mer om artikeln Räddande klockslag

Räddande klockslag

  • Inläggskategori:Det förflutna
  • Kommentarer på inlägget:3 kommentarer
  • Lästid:8 minuters läsning

En lugn och bra kväll kunde vara att min mamma lade sig tidigt, det kunde vara redan vid sjutiden på kvällen. Jag tog telefonen till mig eller stängde av den. Ingen skulle få ringa och störa - förstöra lugnet. Vid niotiden på kvällen låstes ytterdörren till trappuppgången. Det var en trygghet. Ett viktigt klockslag.

Fortsätt läsaRäddande klockslag
Läs mer om artikeln Han slog mig med flaskan

Han slog mig med flaskan

Han slog mig med flaskan i tinningen. Min mamma satt chockad på golvet och grät. Det var första slaget. Hon hade ingen blus på sig för den höll han på att bränna upp. Han hade köpt blusen åt henne och var nu arg över något. Han var sjukligt svartsjuk. Jag vet inte om grälet just då handlade om det. Det kunde också handla om vem som betalat för osten...

Fortsätt läsaHan slog mig med flaskan
Läs mer om artikeln Jag var inte helt ensam

Jag var inte helt ensam

Jag vill ge en eloge till mina vänner. Jag har aldrig haft så många vänner, men de jag har haft och har är väldigt fina. Det var några enstaka som kände till hur det var hemma hos mig. Som kände till att min mamma drack och som kände till problemen med människor hon umgicks med. Det var ändå inget vi direkt talade om.  Jag har skrivit om hur jag kände…

Fortsätt läsaJag var inte helt ensam
Läs mer om artikeln Det blir inte alltid som man tänkt sig

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå. Jag kan inte hänga upp livet på något jag inte kan kontrollera. Det jag kan påverka är hur jag hanterar saker. Hur jag går vidare. Hur jag bygger upp mitt liv. Det här har jag efter flera år insett. När jag var yngre gillade jag inte att läsa om personer som klarat sig ur ett missbruk. Personer som sen klarat att reda upp sitt liv och sina relationer. Varför hände det aldrig oss? kände jag. Ja, ja sen blir allt bra till slut, men det hände ju aldrig oss, tänkte jag. Jag var lite sur på det.

Fortsätt läsaDet blir inte alltid som man tänkt sig
Läs mer om artikeln Hjälplöshetens smärta

Hjälplöshetens smärta

Jag tycker jag försökte prova alla metoder för att hjälpa min mamma från alkoholen och depressionen. Jag stödde henne, jag uppmuntrade henne och jag var förstående. Jag var arg och skrek, jag var ledsen och grät. Jag sökte fram dikter och låttexter som jag tänkte skulle ge henne stöd och uppmuntran – en tankeställare. Lite som jag gör här i bloggen med mina citat. Jag skrev brev till henne. Ingenting hjälpte.

Fortsätt läsaHjälplöshetens smärta