Blogg

När jag bläddrar i mina gamla dagböcker från unga tonår ser jag att jag skrivit mycket kort om olika svåra saker. Jag nämner ofta det med endast någon mening. Jag skrev om mer trevliga saker och vanliga tonårsgrejer. Till och med i dagboken höll jag mig mer till att nämna det som var bra och att dölja det dåliga. Så som jag också gjorde utåt.

Var det bra eller dåligt? På sätt och vis fick jag leva ut den normala tonårsperioden på det sättet. Men jag skulle nog ha mått bättre av att skriva ner det svåra också. För just nu höll jag ju det bara inom mig. Och jag mådde inte bra. Då var det nog bättre då jag som lite äldre började öppna upp för även det svåra i dagboken. Så som jag skriver i ett tidigare inlägg (Dagboken har inga krav).

Ju mer du döljer dina känslor, desto mer visas de.
Ju mer du fönekar dina känslor, desto mer växer de.

Swedishmotivator

Här några utdrag från dagboken då jag var 13 år gammal. De är skrivna på olika dagar under knappt ett års tid. Det ger en liten bild av hur lite jag skrev om det jobbiga. Och också en bild av hur perioden då min mamma sällskapade med mannen som misshandlade henne var (Han slog mig med flaskan). Jag har ändrat enstaka saker så att man ska förstå texten bättre, men i det stora hela är det direkt från dagboken. 

Mitt liv är hemskt. Misshandlaren var full igår och mamma ville inte släppa in honom. För han är farligt sjuklig när han är full. Han kastade snöbollar på fönstret och ringde, men vi hade lamporna släckta och telefonen avstängd. Efteråt sa mamma åt honom att hon inte var hemma då. 

Jag tror mamma har lämnat misshandlaren. Han hota henne med pistol. Han är helt galen.

Misshandlaren är på någonslags sjukhus. Mamma har börjat ett nytt bättre liv.

Misshandlaren har sluppit ut från det där sjukhuset och nu är han här. Uj usch, han är hemsk! Hur kan man hata någon så mycket. Jag får illa att vara så fort jag ser honom.

Igår kom jag hem från lande. Mamma var inte hemma när jag kom och hon kom först lite före tolv på natten. Och när hon kom såg jag att hon hade blått öga. Och så hade hon ett blodigt bandage på benet. Jag frågade vad det var, men hon berättade inte. Nu just är mamma på stan. Hon sa att hon skulle till något ställe och till hälsostationen. Hon sa också att hon inte orkade göra så mycket för hon hade fått en chock. Och så ville hon egentligen inte alls fara dit till det där stället. Allt verkar så mystiskt. Har misshandlaren månne skjutit henne i benet eller något annat? Det är ivarjefall klart att det är han igen som gjort det. Oj vad jag HATAR honom. Jag tänker ta reda på hur och vad som hänt. 

Skit! Misshandlaren är här. Uj, jag hatar honom! Han har varit här sen två på natten. Jag somnade klockan sex. Jippii, jag är arg som ett bi. Jag kunde ju inte somna när han var här. Vad som helst kan hända. Det luktar hemskt i hela huset utom i mitt rum. Uj, ska det här nu börja igen! Varför kan mamma inte lämna honom? Det skulle bli bättre för alla. Usch, jag hatar det här!

Mamma hade blivit slagen igen. Jag hatar honom! 

Jag blir ganska förvånad av hur lite och kort jag skrev om det här. Men dessa korta meningar innehöll så mycket känslor kommer jag ihåg. Den här tiden hade jag väldigt svårt att beskriva hur jag kände. Jag hade inte heller ännu upptäckt vilken hjälp musiken och sångtexterna kunde ge (Musiken kan nå ditt innersta). I och med den hjälpen fick jag ut lite mer. För blir det bara där inne och du bara försöker dölja ditt dåliga mående för alla – även dig själv – mår du allt sämre. Det är jag ett lysande exempel på.

Jag är tacksam att jag hittade hjälpen att kunna uttrycka mig mer i dagboken. Jag är tacksam att jag sedan vågade börja öppna upp för andra. Jag är tacksam att jag vågade ta emot hjälp. Jag är tacksam över min livsresa som fört mig till den plats jag är på idag. Jag hoppas mina texter kan hjälpa andra att kanske börja sin färd mot välmående lite tidigare än jag. Att inte behöva famla i mörkret lika länge. Att våga ta emot hjälp.

Ha tillit nog att ta det första steget.
Du måste inte se hela trappan, 
ta bara första steget.

Martin Luther King Jr

---

LITEN INFO OM ATT KOMMENTERA

Ifall du vill kommentera inläggen kan du göra det anonymt. Din epostadress publiceras inte. Den syns endast för mig. Endast förnamnet publiceras. Du kan också ha ett påhittat namn.