Fortsätter mina tankar om adhd* och min mamma.
Min mamma tänkte lite annorlunda än andra. Jag kommer ihåg att hon själv konstaterade detta. Det var ibland lite jobbigt att höra för hon drog det ofta till att hon på något sätt då var bättre. Och ordet hon använde var – intelligentare. Det kunde faktiskt reta gallfeber på mig att höra det ordet. Jag kan ännu höra röstens tonfall och se hennes min då hon sa detta. Det var ju mer när hon hade druckit den där irriterande attityden kom fram. Men ivarjefall – det jag nog kunde konstatera väldigt ofta var – att hon tänkte annorlunda.
Varken bättre eller sämre – men annorlunda. Jag kunde inte förstå hur hon stundvis kunde göra något enkelt till något så invecklat. Jag lärde mig faktiskt med åren att förklara vissa saker åt henne på ett sätt hon förstod – förklara på hennes sätt. Jag kommer ihåg att hon uppskattade det. Hon gillade mitt sätt att förklara. ”Du är så tydlig”, sade hon. Och det här berodde inte på något sätt på någon intelligens. Hon var inte dum. Inte heller intelligentare än andra.
Min mamma var också ganska impulsiv när jag tänker efter. Hon kunde göra snabba beslut och mitt i allt vara på väg någonstans, ringa någon eller med ens göra något.
En dag for hon plötsligt iväg på en kryssning med någon ny bekant. En annan dag var hon på båttur med någon som hade en egen båt. Så kunde hon resa iväg till Cypern – som hon älskade – ungefär dagen efter att hon kommit tillbaka därifrån. Hon lärde känna massor människor på de mest ovanliga ställen och sätt. Hon såg det fina i människor och ville ge alla en chans. Ibland gick det här ju lite för långt och den som kom till skada var hon. Ja – och ibland vi barn…
Min mamma var pratsam. Ibland kändes det som om hon aldrig blev tyst. Det kunde minsann vara något ansträngande. Isynnerhet då hon druckit för då tog det ju faktiskt aldrig slut – och det blev så negativt. Det kändes liksom som om hennes prat bara blev på. Hon gick på och gick på och det fanns inget slut. Alkoholen förstärkte ju ofta dessa drag av impulsivitet och pratsamhet – men de fanns också där i grunden.
Hon har ofta beskrivit hur tankarna bara snurrade på i hennes huvud. Det var tusen olika saker och hon fick ingen ro. Precis så beskriver även min son det. Han som nu fått adhd-diagnosen.
Min mamma var både pedantisk och slarvig. Hon kunde ha mycket noggranna system och verkligen ha ordning och reda. Men när det blev för mycket som hände och allt snurrade på rasade allt som ett korthus. Att sedan ta itu med allt och få ordningen och strukturen tillbaka var nästan som ett oöverkomligt hinder. Det var väldigt svårt att komma tillbaka igen. Hon vantrivdes med oordningen – men det var så svårt att komma igång. Det här draget har även min brorsdotter. Henne jag skrev om i mitt senaste inlägg (Nya tankar och ny förståelse). Hon som nu fått adhd-diagnosen. Hon – som är så lik min mamma.
You seriously have no idea what people
are dealing with in their personal life.
So just be nice, it’s that simple.
Jag har alltid haft uppfattningen att dessa röriga perioder berott på min mammas alkoholmissbruk. Hela stökigheten och svårigheten att komma igång. Men nu ser jag att det faktiskt också kan ligga något annat bakom. För min brorsdotter har samma mönster. Men – hon är inte missbrukare. Jag blev faktiskt lite förvånad då jag hörde just denna beskrivning på min brorsdotter. Och ja-a – jag kände ju så igen min mamma i samma beskrivning.
Då det finns missbruk med i bilden blir det lätt att allt skyfflas på det. Missbruket får skulden till allt – och man tittar inte längre. Man har hittat sin förklaring. Men oj, vad jag igen blir överraskad då jag faktiskt kan se en annan förklaring också. Jag fylls åter av mer förståelse.
Kära mamma – skulle man ha vetat, skulle du ha vetat. Skulle du fått den hjälp och de verktyg som min son (din dotterson) och din sondotter nu får… Skulle du då sluppit missbruket? Skulle du då sluppit din långvariga depression? Skulle jag ha fått en helt annan barndom? Skulle jag alltid ha fått ha min ”riktiga” mamma? Ja – det vet jag ju inte… men jag har en stark tro att du skulle ha haft ett lite enklare liv då.
Men trots att det nu är för sent ger det mig ändå en liten tröst. Jag får en större förståelse. Jag får en förklaring till mycket. Jag visste att hon hade det svårt och jobbigt. Men nu förstår jag på ett annat sätt varför. Det är som pusselbiten som fattades och nu är den hittad. Vilken känsla.
Så till alla er som tycker det överdiagnostiseras och kanske tycker adhd bara är något flum-flum påhitt vill jag från djupet av mitt hjärta säga – försök vara öppen. Min mamma kunde nog ha haft ett så mycket finare och lättare liv med denna vetskap. Med denna förståelse av andra – och isynnerhet förståelse för sig själv. Och även hennes barns liv kunde ha sett så annorlunda ut…
You desire to balance between “what feels right” and “what makes sense”.
You value logic, but you also value the language of your soul
and the feelings that come from your gut.
PS! Jag vill påpeka att jag inte har någon medicinsk utbildning och kan inte avgöra om någon har diagnos eller inte. Jag delar med mig av mina tankar och saker jag själv kommit till efter att ha tagit reda på en hel del om adhd samt sett personer med diagnosen på nära håll.
* ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder): avser en aktivitets- och uppmärksamhetsstörning, där de centrala symptomen är överaktivitet, impulsivitet och problem med att styra uppmärksamheten.
Du gör en viktig iaktagelse när du säger att det är så lätt att skylla allt på missbruket. Jag tror lite envar gör sig lätt skyldig till det. Men som du säger är det klokt att försöka se vad som kan ligga i bakgrunden. Alkoholism o allt annat missbruk kan snarare ses som symtom, någonting man tar till av andra orsaker.
I det här fallet har jag inte kommit att tänka på adhd. Snarare har jag tänkt på bristande självkänsla och svårigheter att ”passa in”..Det sista kan ju faktiskt kopplas ihop med adhd, märker jag nu. I barndomshemmet var hon lite annorlunda än vi andra, på ett sätt vi inte riktigt kunde förstå.
Lustigt att du skriver just om att hon var lite annorlunda än ni andra. Jag har på gång en text där jag bland annat tar upp just den iaktagelsen. Den kommer snart 🙂
Som jag skriver, har jag inte haft en tanke på adhd förrän jag började bli mer insatt i vad det innebär. Det var då jag märkte hur det verkligen passade in och väldigt mycket fick en förklaring. Tack för din kommentar!
Jag är så tacksam Sabina att du delar med dig av de här viktiga tankarna. Jag ser så många likheter mellan din mamma och brorsdotter. Det känns faktisk som så uppenbart nu i efterhand när man ser dessa likheter och inser att din mamma faktiskt med stor sannolikhet hade ahdh. Om man bara tidigare hade haft den kunskap om adhd som man har idag. Men ännu idag har man nog inom vården och i skolan alltför lite kunskap om adhd:s mångfald av symtom. Ingen inom skolan eller vården hade faktiskt kommit att tänka på att utreda adhd varken hos din son eller min dotter om inte vi själva sökt all information och krävt utredning. Man måste verkligen lita på sin magkänsla och våga stå på sig. Tack Sabina att du hjälper till med att sprida kunskap!
Tack för din kommentar <3 Det är ju just därför jag skriver bloggen överhuvudtaget - för att sprida kunskap och hjälpa andra. Det känns fint att se att jag faktiskt kan nå fram. Jag skulle ju inte heller vetat något om adhd om inte jag fått en liten puff på vägen liksom. Är så tacksam för den ögonöppnaren.