Allting fick en så mycket större mening

Jag kan förstå de som kommer till tro efter en svår tid med till exempel missbruk. Tron ger en mening. En mening med allt som hänt och händer. Jag har undrat varför allt händer. Varför måste jag ha en så svår uppväxt? Varför måste jag ha en så svår början på vuxenlivet? Då jag äntligen kom på fötter så kom nästa svårighet. Varför måste min son ha en muskelsjukdom? Som ung vuxen kom jag mer i kontakt med tanken om flera liv. Allting fick en så mycket större mening. Den här tanken hjälpte mig en hel del. Jag fick ett helt annat inre lugn i mig. Det kändes så befriande och allt fick en helt annan mening. Det var minsann ett steg mot bättre mående. Det gav en puff att börja ta itu med allt det svåra jag hade inom mig. Det blev mer meningsfullt.

Fortsätt läsaAllting fick en så mycket större mening

Att känna dig själv är början på all visdom

Det är mycket du lär dig om dig själv när du en gång börjar utforska dig. Att förstå dig själv är grunden till att kunna påverka hur du mår. Jag har så småningom börjat ana att jag antagligen är högkänslig. Vad många pusselbitar som föll på sin plats. Oberoende vad det är så är det skönt med igenkänning. Jag får en bättre förståelse för mig själv och mina reaktioner och handlingar. Kommer det sedan från att jag är högkänslig eller varit utmattad eller varit deprimerad eller varit medberoende eller haft en ”svår barndom” spelar egentligen ingen roll för mig. Det som spelar roll är att jag känner igen mig. Jag förstår att jag inte behöver vara så hård mot mig själv. Det är också nu jag lättare kan hitta lösningar och verktyg till att hantera olika situationer. Jag lär mig hur jag fungerar.

Fortsätt läsaAtt känna dig själv är början på all visdom

Tankar i väntrummet

Vi sitter i väntrummet. Min son ska till tandläkaren. I samma byggnad finns hälsovården. Jag konstaterar att det var i den här byggnaden min väg började på allvar. Min väg till att må bättre. Det var ett antal år sedan. Min son fanns inte ännu. Ja, det är verkligen mycket som skett sedan den dagen då jag senast satt i denna byggnad. Mina tankar går tillbaka i tiden. Nu i…

Fortsätt läsaTankar i väntrummet

Försoning

Visst saknar jag min mamma nu och då. Hon är ganska ofta i mina tankar. Inte hela tiden, men olika saker påminner mig om henne. Men ändå är det också en lättnad att hon inte mera finns. För hon tog så mycket kraft av mig. I så många år. Det känns lite sorgligt att vi inte tillsammans hann reda upp något före hon dog. Men det är inget jag tar så hårt mer. Det var bara något vi inte lyckades med. Trots det här känner jag ändå idag att vi har försonats. Jag har jobbat en hel del med mig själv. Jag har bearbetat saker vi gått igenom. Hela min blogg känns också som en försoning. Mitt förflutna kommer alltid att finnas där. Det kan ingen ändra på. Men det förflutna styr inte mitt liv mer. Där är skillnaden.

Fortsätt läsaFörsoning

Pusselbiten som hittades

Min mamma tänkte lite annorlunda än andra. Jag kommer ihåg att hon själv konstaterade detta. Det var ibland lite jobbigt att höra för hon drog det ofta till att hon på något sätt då var bättre. Och ordet hon använde var – intelligentare. Det kunde faktiskt reta gallfeber på mig att höra det ordet. Jag kan ännu höra röstens tonfall och se hennes min då hon sa detta. Det var ju mer när hon hade druckit den där irriterande attityden kom fram. Men ivarjefall - det jag nog kunde konstatera väldigt ofta var – att hon tänkte annorlunda. Jag fortsätter mina tankar om adhd och min mamma. 

Fortsätt läsaPusselbiten som hittades

Hålla fast vid det lilla

Det finns morsdagar då jag plockat blommor åt min mamma och gjort fina kort. Det finns också morsdagar då jag inte kontaktat henne alls. Det har varit perioder jag helt brutit med henne bara för att själv kunna överleva. Redan ett samtal med henne kunde ta all min kraft. De sista åren hon levde fungerade kontakten bäst via sms. Jag mådde verkligen inte bra de perioder jag bröt med henne. Den där sms-kontakten var guld värd för mig.

Fortsätt läsaHålla fast vid det lilla

Du kan själv påverka hur du påverkas

För dig som inte mera är mitt i det så kallade helvetet med missbruk och otrygghet i hemmet – men ändå inte mår bra - vill jag säga att man kan komma vidare. En stor och viktig nyckel är nog det där egna ansvaret. Det låter lite tjatigt och tråkigt – men läs inte bara orden och tänk ja-ja. Stanna upp och ta in dem. När jag riktigt på djupet insåg att jag faktiskt har ett ansvar över mitt eget liv och kan arbeta för att själv få det bra och må bättre - då vände det också. 

Fortsätt läsaDu kan själv påverka hur du påverkas

Jag själv kommer sist

Jag har den senaste tiden – till min häpnad - konstaterat att jag hamnat in i något av ett medberoendemönster igen. Den här gången är det inte fråga om någon som missbrukar, som det var när jag växte upp med min mamma. Men jag märker att jag följer lite samma mönster som då. Jag sätter mig själv och mina behov åt sidan för att ställa upp för en annan, för…

Fortsätt läsaJag själv kommer sist

Min trettionde text

Nu har jag kommit till min trettionde bloggtext. Det känns bra att jag kom igång med min blogg – att jag vågade ta steget. Och det känns bra att jag faktiskt fortsatt skriva. Ibland har jag mer idéer och inspiration och ibland känns det lite trögare. Jag är glad att jag ändå lyckats komma över svackorna. Om jag kan hjälpa ens en endaste person är jag glad. Det låter som en kliché, men så känns det. Det är många före mig som sagt de samma orden. Nu förstår och tror jag verkligen dem - så känns det faktiskt. Det ger en helt annan mening i det jag gör. Det känns meningsfullt och bra. 

Fortsätt läsaMin trettionde text

Tacksamhet

  • Inlägget publicerat:
  • Inläggskategori:Välmående
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer
  • Lästid:4 mins read

Att kunna se det fina man har och vara tacksam för det är på sätt och vis en gåva. Livet känns lättare när man lyckas öppna ögonen för allt det man kan vara tacksam för. I dessa nyårstider blir jag påmind om ett fint minne jag är så tacksam för. Min mamma hade fått sin cancerdiagnos på sommaren... Så på nyårsafton ringer hon mig från sjukhuset. Jag står där i tamburen och hör hennes glada och klara stämma i telefonen. Det var en glimt av min så kallade riktiga mamma jag fick där på nyårsafton. Jag fick en liten stund med min mamma igen. Tack.

Fortsätt läsaTacksamhet