Dagens mantra:
Jag är tacksam för allt det vackra i mitt liv.
Att kunna se det fina man har och vara tacksam för det är på sätt och vis en gåva. Livet känns lättare när man lyckas öppna ögonen för allt det man kan vara tacksam för. Det kan vara bra att medvetet försöka hitta de fina små – eller stora sakerna – man har. Att på kvällen gå igenom tre fyra saker du kan vara tacksam för den dagen. Eller kanske börja dagen med tre fyra saker du är tacksam över. Så som jag skrev tidigare (Börja dagen med tacksamhet).
I dessa nyårstider blir jag påmind om ett fint minne jag är så tacksam för. Min mamma hade fått sin cancerdiagnos på sommaren. Under hösten blev hon allt sämre. Som jag skrivit om tidigare hade hon också med åren av missbruk och dåligt leverne förändrats en hel del. Min så kallade riktiga mamma hade varit borta länge. Vid jultid blev hon sämre och blev intagen på sjukhus. Det var tråkigt men det kändes lugnande att veta att hon var någonstans hon blev omskött dygnet runt.
Så på nyårsafton ringer hon mig från sjukhuset. Senast jag hade sett henne hade hon varit ganska dålig och svag. Så står jag där i tamburen på väg ut med min hund och hör hennes glada och klara stämma i telefonen. Det var en glimt av min så kallade riktiga mamma jag fick där på nyårsafton. Vi talade en stund. Det var ett så trevligt samtal. Jag blev så glad och så tacksam. Jag älskade att få den där ”riktiga mamma”-biten. Det här var sista gången.
Ett annat minne med min mamma jag också har mycket kärt är från en vecka före hon dog. Hon var nu inlagd på ett servicehem. Hon klarade inte mer av att bo hemma. Vi hade fått bud om att hon var i mycket dåligt skick. Nu var det inte långt kvar.
Jag åkte för att hälsa på. Jag var lite rädd för vad jag skulle möta. Så kommer hon emot mig i korridoren. Hon är glad och pigg. Jag väntade mig att se henne i sängen, svag och trött. Så kommer hon där själv gående med rollatorn. Jag blev så förvånad. Det var en lättnad och så roligt att se.
Men det käraste minnet från det här besöket är då jag skulle åka hem och kramade om henne där i korridoren. Hon hade flera år ätit så pass mycket olika mediciner som gav en viss lukt i kroppen. Denna lukt var plötsligt som bortblåst. Nu var det bara hon – min mamma. Jag kramade henne länge. Det kändes så bra. Jag ville inte släppa. Det var min riktiga mamma där igen. Henne jag så väntat att få tillbaka.
Livet är fullt av smultronställen.
Det handlar bara om att stanna upp och se dem
så blir det mesta lite enklare.
Jesper Caron
Det här var sista gången jag såg henne vaken. De gånger jag ännu hann besöka henne låg hon i sängen och sov. Jag är evigt tacksam för dessa två fina upplevelser. Samtalet vid nyår och kramen före hon dog. Jag fick en liten stund med min mamma igen. Tack.
Jag fick inte tillbaka henne som jag hade velat och hoppats på. Men jag fick ivarjefall dessa två stunder som är så värdefulla för mig. Jag är tacksam att jag lyckats se och ta tillvara dessa stunder. Tacksamhetskänslan är ovärderlig.
Så om du tycker det är svårt att hitta de där fina glimtarna i livet, så försök träna upp det. Avsluta dagen med att hitta tre saker du – trots allt – kan vara tacksam för. Hur dagen än sett ut. Kanske solen sken, kanske du hann till bussen fast du var sen, kanske någon höll upp dörren för dig, du fick ett samtal av en vän… Eller kanske du kunde göra någon annan glad idag. Gjorde någons dag lättare. Det är ju också något att vara tacksam för. Söker du så hittar du. Så försöker ivarjefall jag tänka 🙂
Min kropp värker ibland, men den fungerar.
Jag sov uselt inatt, men jag vaknade på morgonen.
Mitt bankkonto är inte sprängfyllt, men jag kan äta mig mätt.
Jag har inte allt jag vill ha, men jag har det jag behöver.
Mitt liv är inte lätt men jag har nära och kära som lyser upp mitt liv.
Det är jag tacksam för.
Tomas Gunnarsson
Bilden: Min mamma och jag
LITEN INFO OM ATT KOMMENTERA
Ifall du vill kommentera inläggen kan du göra det anonymt. Din epostadress publiceras inte. Den syns endast för mig. Endast förnamnet publiceras. Du kan också ha ett påhittat namn.
