Julen kan vara ett känsligt ämne

Det är inte alla som väntar på julen. Julen är en ganska laddad högtid egentligen. Det var många år jag tyckte det var jobbigt med julen. När julen närmade sig allt mer växte obehaget. Folk frågade hur man skulle fira julen och alla verkade så förväntansfulla och fyllda av glädje. Jag ville slippa alla frågor och ville helst inte låtsas om julen.  Jularna var härliga när jag var liten. Men så kom en jul då allt kraschade. Min mamma hade druckit...

Fortsätt läsaJulen kan vara ett känsligt ämne

Det kräver styrka att ta sig ut ur mörkret

Det kräver otrolig styrka att ta sig ut ur mörkret. Man behöver ta emot hjälp. Men man kan lyckas. Det är inte lätt vill jag berätta åt de lyckliga som inte varit där. Det är inte bara att ”rycka upp sig”. Tro mig – skulle det vara det skulle man nog göra det.  Min mamma hotade ofta att hoppa ner från balkongen. Till att börja med blev jag rädd och orolig. Senare lite mindre orolig för jag hade konstaterat att man inte nödvändigtvis dör om man hoppar ner från vår andra våning. Jag var mycket tacksam över att vi inte bodde högre upp.

Fortsätt läsaDet kräver styrka att ta sig ut ur mörkret

Ju mer du fönekar dina känslor, desto mer växer de

När jag bläddrar i mina gamla dagböcker från unga tonår ser jag att jag skrivit mycket kort om olika svåra saker. Jag nämner ofta det med endast någon mening. Jag skrev om mer trevliga saker och vanliga tonårsgrejer. Till och med i dagboken höll jag mig mer till att nämna det som var bra och att dölja det dåliga. Så som jag också gjorde utåt. Utdrag från dagboken då jag var 13 år gammal: Jag tror mamma har lämnat misshandlaren. Han hota henne med pistol. Han är helt galen.

Fortsätt läsaJu mer du fönekar dina känslor, desto mer växer de

Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket

Ja, f-n också jag kunde nog ha varit utan en del saker. Men å andra sidan skulle jag inte vara den jag är idag utan allt det jag ”fått”. Det är lätt att tänka så nu efteråt. Nu när man klarat sig igenom det. Men just då du är där skulle du nog verkligen hellre slippa den erfarenheten.  -Jag vill tacka livet -Som gett mig så mycket -Det har gett mig skrattet -Det har gett mig smärtan -Så att jag kan skilja lyckan ifrån sorgen

Fortsätt läsaJag vill tacka livet, som gett mig så mycket

När ångesten knackade på

Fingret börjar lite smått röra sig så där okonrollerat. Jag känner mig rastlös och okoncentrerad. Jag känner mig tom och samtidigt full av känslor. Smärta, ilska, sorg… ja, jag vet inte vad allt. Kaos. Handen skakar allt mer. Nu borde jag börja tänka på min andning. Andas in lugnt. Andas ut. Andas in. Och ut. Men det här vet jag inte ännu. Jag levde många år med dessa ångestattacker…

Fortsätt läsaNär ångesten knackade på

Hoppet är det sista man förlorar

Man brukar säga att hoppet är det sista som lämnar en. Men det kom en dag då jag förlorade hoppet. Det trodde jag aldrig skulle hända - inte i det här fallet ivarjefall.  Inte när det gällde min mamma. Man kan tycka det låter konstigt med tanke på allt jag gått igenom med henne. Men jag hade alltid ett hopp om att det skulle bli bra.  Tills jag faktiskt kom…

Fortsätt läsaHoppet är det sista man förlorar

Dagboken har inga krav

Jag skrev ofta dagbok då jag växte upp och även som ung vuxen. Det var nog en räddning. Den vägen fick jag ut lite av alla mina känslor - sorger och ilskor. Eftersom jag inte kunde tala med andra och höll det svåra inom mig var det så fint att jag hade dagboken. Det var liksom någon jag kunde diskutera med. Få ut allt. Efteråt kändes det lite bättre. Min dagboksskrivning var ett stöd - ett hjälpmedel. Och det är den kravlösa skrivningen jag förespråkar för den som går igenom svåra perioder.

Fortsätt läsaDagboken har inga krav

Lite verktyg jag talat om – del II

  • Inlägget publicerat:
  • Inläggskategori:Välmående
  • Kommentarer på inlägget:4 kommentarer
  • Lästid:6 mins read

Jag har fått frågan om vilka så kallade verktyg jag använder mig av då jag känner att jag börjar må sämre. Det är ju egentligen en helhet där jag hela tiden strävar efter en inre utveckling som med tiden gör det lättare att hantera olika situationer. Här delar jag med mig av ett ”verktyg” som hjälpt mig en hel del. Ett ”verktyg” jag ofta använder mig av. Det är fråga om beteendeanalys. Man kan se det som en kartläggning av sig själv och sina upplevelser...

Fortsätt läsaLite verktyg jag talat om – del II

En dag kommer du titta tillbaka

En dag kommer du titta tillbaka och se att du var starkare än svårigheterna du trodde skulle krossa dig. Jag minns hur jag flera gånger suttit och tänkt – är jag här nu igen? Jag som trodde det var bakom mig. Jag som mådde så bra redan. Jag har känt mig så misslyckad och svag. Hur kunde jag hamna där igen? Jag talar om när mitt mående dalat ner i mörkret. Ett svart hål man inte tror man kan komma upp från. Fastän jag klarat att komma upp tidigare känns det ändå varje gång lika hopplöst...

Fortsätt läsaEn dag kommer du titta tillbaka

Hjälplöshetens smärta

Jag tycker jag försökte prova alla metoder för att hjälpa min mamma från alkoholen och depressionen. Jag stödde henne, jag uppmuntrade henne och jag var förstående. Jag var arg och skrek, jag var ledsen och grät. Jag sökte fram dikter och låttexter som jag tänkte skulle ge henne stöd och uppmuntran – en tankeställare. Lite som jag gör här i bloggen med mina citat. Jag skrev brev till henne. Ingenting hjälpte.

Fortsätt läsaHjälplöshetens smärta