Domedagen

Jag kommer så tydligt ihåg känslan då min mamma inte klarade av att bo hemma mer. Hon hade efter mycket kämpande fått en plats på ett servicehem. Nu skulle hon flytta dit. Jag hämtade bilen och stannade framför trappuppgången. Min mamma såg så svag och bräcklig ut. Hon pausade en stund före hon långsamt kom ner för de sista trapporna. Jag fick tårar i ögonen. Jag kunde höra ödesmättad musik i mina öron. Det kändes som domedagen. Nästan som om allt skedde i slow motion. Det här var början på slutet. 

Fortsätt läsaDomedagen

Första gången jag minns min mamma berusad

Första gången jag minns min mamma berusad var jag cirka åtta år. Vi var på en bjudning med mycket folk. Jag kommer ihåg att min mamma höll mig i handen och pratade med en äldre fin dam. Min mamma var berusad och vinglade lite till mot dörren som stod på glänt bakom henne. Dörren smälldes fast med ett pam(!). Jag tyckte det var så pinsamt. Jag kände mammas hand hålla min med ett stadigare grepp. Det här är mitt första minne av min mamma och det som skulle bli en - ja, egentligen livslång följeslagare – spriten.

Fortsätt läsaFörsta gången jag minns min mamma berusad

Längtan efter ett tryggt hem

Det var tvära kast då jag växte upp. Ena dagen kunde allt vara trevligt och vi hade det bra och tryggt hemma. Andra dagen kunde det vara totalt kaos och hemmet kändes obehagligt och otryggt. Det var väldigt jobbigt och tungt att leva dessa perioder med denna osäkerhet. Hur var det hemma? Kunde jag vara hemma? Skulle det bli ett elände? Jag bara längtade efter ett tryggt och kärleksfullt hem.

Fortsätt läsaLängtan efter ett tryggt hem

Ett beroendemönster

En ny dryckeskperiod för min mamma kunde komma helt plötsligt och överraskande. Jag själv hade kanske tyckt det gått bra en längre tid och tyckte min mamma klarade det bra och mådde bättre. Men så - som en blixt från klar himmel - kunde en ny period sätta igång. Det var alltid så svårt att ta. Men ibland kunde jag se det komma. Det kunde börja med att hon fick ett begär efter något annat – choklad eller glass. Det var lika jobbigt och tragiskt som när det kom överraskande – men jag var lite mer förberedd.

Fortsätt läsaEtt beroendemönster

Bergochdalbanan

  • Inläggskategori:Mitt förflutna
  • Kommentarer på inlägget:1 kommentar
  • Lästid:8 minuters läsning

Jag har tidigare skrivit om hur det var som en bergochdalbana att växa upp med min mamma. Hon var underbar, kärleksfull och vi hade så roligt tillsammans – och hon var hemsk, anklagande och tryckte ner mig. Med dagens inlägg vill jag ge andra i en liknande situation möjlighet att känna igen sig. Det är väldigt påfrestande att leva så här. Visserligen blir man van vid det då det – ja, bara är så. Man vet inte om så mycket annat. Men det gör inte saken lättare. Och det är fel att måsta växa upp på det sättet. 

Fortsätt läsaBergochdalbanan

Tacksamhet

  • Inläggskategori:Välmående
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer
  • Lästid:6 minuters läsning

Att kunna se det fina man har och vara tacksam för det är på sätt och vis en gåva. Livet känns lättare när man lyckas öppna ögonen för allt det man kan vara tacksam för. I dessa nyårstider blir jag påmind om ett fint minne jag är så tacksam för. Min mamma hade fått sin cancerdiagnos på sommaren... Så på nyårsafton ringer hon mig från sjukhuset. Jag står där i tamburen och hör hennes glada och klara stämma i telefonen. Det var en glimt av min så kallade riktiga mamma jag fick där på nyårsafton. Jag fick en liten stund med min mamma igen. Tack.

Fortsätt läsaTacksamhet

Julen kan vara ett känsligt ämne

  • Inläggskategori:Mitt förflutna
  • Kommentarer på inlägget:2 kommentarer
  • Lästid:8 minuters läsning

Det är inte alla som väntar på julen. Julen är en ganska laddad högtid egentligen. Det var många år jag tyckte det var jobbigt med julen. När julen närmade sig allt mer växte obehaget. Folk frågade hur man skulle fira julen och alla verkade så förväntansfulla och fyllda av glädje. Jag ville slippa alla frågor och ville helst inte låtsas om julen.  Jularna var härliga när jag var liten. Men så kom en jul då allt kraschade. Min mamma hade druckit...

Fortsätt läsaJulen kan vara ett känsligt ämne

Ju mer du fönekar dina känslor, desto mer växer de

När jag bläddrar i mina gamla dagböcker från unga tonår ser jag att jag skrivit mycket kort om olika svåra saker. Jag nämner ofta det med endast någon mening. Jag skrev om mer trevliga saker och vanliga tonårsgrejer. Till och med i dagboken höll jag mig mer till att nämna det som var bra och att dölja det dåliga. Så som jag också gjorde utåt. Utdrag från dagboken då jag var 13 år gammal: Jag tror mamma har lämnat misshandlaren. Han hota henne med pistol. Han är helt galen.

Fortsätt läsaJu mer du fönekar dina känslor, desto mer växer de

Du kommer aldrig att klara dig

När jag flyttade hemifrån fick jag höra ”du kommer aldrig att klara dig”. Det var inte de mest uppmuntrande ord man kan få höra då man ska flytta till eget och klara sig på egna ben. Det var min mamma som sa dessa ord. Jag förstod redan då att det var hennes egen rädsla att bli lämnad ensam som fick henne att säga så. Men det var ändå svårt att höra...

Fortsätt läsaDu kommer aldrig att klara dig

Min mammas födelsedag till ära

För du, du är skön som livet. En dikt nån skrivit, så kärleksfull. Den här gången kommer jag att skriva om de fina sidorna hos min mamma. För som jag nämnt tidigare var inte allt dåligt. Min mamma var en fin människa och jag trivdes så bra i hennes sällskap. Då hon var nykter alltså… Jag vill visa att det också finns en annan sida. Min mamma var inte bara alkoholismen och sin psykiska ohälsa...

Fortsätt läsaMin mammas födelsedag till ära