Blogg

När jag fick höra att min son behöver en rullstol hade jag svårt att ta in det. Jag måste först låta det sjunka in förrän jag ens sade det till någon annan. Det var en sorg och det var svårt att acceptera. Det kändes lite som att ge upp. Dessutom hade jag fördomar utan att jag egentligen märkt det tidigare. Har man rullstol är man på ett visst sätt. Min son är ju inte sådan, tyckte jag. 

Min son har en muskelsjukdom som gör att hans muskler är svagare, han går långsammare och han kan helt enkelt inte röra sig lika som andra i hans ålder. 

En kväll satt jag sedan och surfade bland tv-kanalerna. Inget intresserade riktigt. Så kom jag in i en intervju med en snygg kille. Han hade samma namn som min son. Det gjorde att jag fastnade kvar en stund. Han talade om äventyr och personlig utveckling. Han verkade så trevlig, klok och intressant – och såg ju så bra ut. Jag blev kvar på kanalen tills intervjun tog slut. Då flyttade han över till sin rullstol. Va? Använder han rullstol? tänkte jag förvånat.

Jag blev verkligen förvånad. Kan man se ut så, klä sig så, vara så där – om man sitter i rullstol? Han var ju cool. Då hände något i mig. Hela min attityd till en rullstol förändrades. Jag skämdes för mina fördomar som jag inte ens förstått att jag hade. Efter det här har jag blivit mer uppmärksam på hur jag tänker och tycker om andra. Finns det fördomar som spökar i åsikterna eller ligger det något riktigt bakom mina tankar? Det kan vara bra att stanna upp och fundera på det ibland.

We have all a past. 
We all made choices that maybe weren’t the best ones. 
None of us are completely innocent, 
but we all get a fresh start everyday 
to be a better person than we were yesterday.

Swedishmotivator

Den här händelsen hjälpte mig att acceptera att min son skulle få en rullstol. Det kändes inte lika svårt mer. Sorgen att han behöver en rullstol finns kvar, men att acceptera rullstolen kunde jag börja göra efter det här. Jag förstod att den ju inte förändrar honom. Den är endast ett hjälpmedel.

Nu när rullstolen varit en del av våra liv redan en längre tid känns den inte konstig mer. Jag känner hur den kan hjälpa min son och även mig i flera situationer. Den är ett hjälpmedel som gör att min son kan göra och kan uppleva mer saker i sitt liv. Den kan ge honom trygghet. Den är inte ett hinder. Den är en möjlighet.

Jag tror en del saker kommer till oss av en mening. Jag är så tacksam för den här hjälpen. Den kom precis då jag behövde den.

Vem var det då jag såg i intervjusoffan? Jo, Aron Anderson, äventyraren. Han som bestigit Kebnekaise med rullstol, deltagit i Paralympics och skidat på Antarktis. Han är en föreläsare och även en stor välgörare som ständigt samlar in pengar till Barncancerfonden. En inspiratör. Han har skrivit boken ”Möjligheter – låt ingen bestämma vad som är möjligt för dig”. En mycket inspirerande bok om att övervinna hinder. Vi har naturligtvis också hans barnbok ”Aron Tiger bestiger berg”. Så fin bok om hur allt är möjligt. Följ gärna honom på instagram eller facebook.

A positive mind finds opportunity in everything.

Bilden lånad från aronanderson.se