Ibland – eller ganska ofta – har jag svårare än min son att vänja mig vid hans nya hjälpmedel. Han har en muskelsjukdom och jag har varit rädd att hjälpmedlen ska försvaga hans egna förmågor. Jag har känt att de kommit för tidigt. Men han har en styrka jag beundrar – han lyssnar på sig själv och följer sin egen väg. Jag är stolt över att han vågar stå för sina åsikter. Och jag är tacksam över att jag lyckats ge honom utrymme att göra det. Alla har sin egen process. Min resa är min och hans resa är hans. Och ändå kan vi gå tillsammans.

Varför skulle det vara omöjligt för min son att åka till Sahara-öknen? Bara för att han åker omkring med rullstol ska väl inte vara ett hinder? Hinder är till för att övervinnas. Jag tycker den attityden gör livet lättare och framför allt roligare.  Min son har en okänd muskelsjukdom som gör att han går dåligt. Han går långsamt, har svaga muskler och måste ibland använda rullstol. Han älskar sport och…