Blogg

Att stanna upp ett tag kan vara 
enda möjligheten att gå vidare. 

Jag är glad att jag vågade ta steget och ändra på min vardag. Jag kände ju så tydligt att det inte var riktigt bra. Dagarna rullade på och jag var hela tiden trött. Det mesta var plikter och jag hade inget eget egentligen. Jag trivdes inte med något. Allt var mest måsten från den ena dagen till den andra. Det kändes inte bra. 

Först tog jag helt enkelt en time-out. Jag måste landa och vila upp mig. Jag var rätt så vilsen, märkte jag. Jag visste att jag ville ha en förändring – men visste inte riktigt vad. Vad ville jag?

Jag tänkte på att skola om mig. Jag ville börja med något nytt. Något helt annat. Jag ville ha förändring. Jag började söka efter olika utbildningar och försökte verkligen vara öppen för allt. Hur det nu ändå var märkte jag – att jag drogs till det jag redan höll på med. Okej, då vet jag det. Det är verkligen det jag är intresserad av. Sedan anmälde jag mig till olika fortbildningskurser inom branschen. Och jag levde upp.

Jag hade ganska små krav på mig för jag visste att allt skulle falla om kraven var för höga. Mina plikter i vardagen hade ju inte försvunnit – förutom mitt arbete jag hade ledigt från. Det var nödvändigt. Annars skulle nog inte det här ha varit möjligt för mig.

Jag har varit slutkörd tidigare. Jag har gått in i den berömda väggen. Jag har kommit tillbaka igen – men har för varje gång märkt att jag blivit ömtåligare. Krafterna räcker inte lika länge som tidigare. Jag har känt en viss skörhet efter dessa utmattningsperioder. En skörhet jag först inte ville erkänna. Jag kände mig svag. Nu har jag lärt mig att acceptera den. Nu kan jag ganska bra känna igen när jag är tvungen att bromsa. Och kanske det viktigaste – jag bromsar också.

You are not lazy, unmotivated, or stuck.
After years of living your life in survival mode, you are exhausted. 
There’s a difference.

Nakeia Homer

Ovanstående citat hjälpte mig en hel del att inte känna mig misslyckad. För när jag kommit till punkten att jag gått in i väggen – varit totalt utmattad – har jag alltid känt ett visst misslyckande. Varför orkar inte jag när andra orkar. I verkligheten finns det ju många som inte orkar – men det tänker man inte då på. Då ser man bara alla som lyckade och sig själv som misslyckad.

Så jag var mycket försiktigt med min fortbildning. Jag tog det lugnt och tog en kurs i taget. Jag fick sådan inspiration och livskraft av att få lära mig nytt om mitt ämne. Jag stortrivdes och började få olika idéer om framtiden. 

Jag kom också igång med att sköta min hälsa på ett annat sätt än förut. Även här krävde jag inte för mycket. Jag hade mindre mål och blev glad och räknade det som bonus då jag klarade mer. Jag började lyssna på fler poddar om personlig utveckling och om välmående. Jag lyckades hitta fina böcker i samma ämne. Jag riktigt sög in mig information och inspiration. Allt det här gav mig en sådan kraft att orka med de vardagliga sakerna. Jag började trivas med livet.

Jag planerade vitt och brett och tillät mig även att ha lite orealistiska planer. Men med en brainstorming utan gränser hittar man också lösningar. 

En idé som blev verklighet var att designa blusar och andra prylar som säljs via en webbutik. Det var så roligt att få göra egna designs och se dem på föremål. Det gav mig inspiration att fortsätta med en egen webbsida. Jag provade lite olika saker. Något om välmående ville jag göra – men jag hittade inte riktigt den rätta grejen. Det var här bloggidén lite smått började gro. 

Efter brainstormingen och vissa givande försök och andra mindre bra idéer landade jag ganska bra tycker jag. Jag kom överens att gå ner i arbetstid på min arbetsplats – vilket jag är glad att var möjligt. Nu får jag göra den biten jag är bra på och gillar. Sedan har jag mer tid och framför allt ork att stöda min son som har en muskelsjukdom och behöver en hel del hjälp i vardagen. Och dessutom – det jag försummat flera år – jag har tid och ork att sköta mig själv.

Att sköta om sig själv är inte själviskt.
Tvärtom, det är nödvändigt för att i längden,
kunna sköta om de du håller av.

Jesper Caron

Nu har jag efter många år en bättre balans i livet. Jag brukade som ung tycka att om jag vill att min mamma ska ha det bra får jag lov att offra mig. Jag bad inte för mig själv. Jag bad alltid för henne. På något sätt trodde jag att det behövs en uppoffring – och att det är något fint som liksom belönas. Nu förstår jag att jag också har rätt att må bra. 

För att jag överhuvudtaget ska kunna hjälpa och finnas där för dem jag bryr mig om måste jag sköta mig själv också. Det har inte varit lätt för mig att ta in det. Och inte varit lätt att förverkliga det. Men jag börjar vara en bit på väg. Och jag är så tacksam för det. Jag blir en bättre mamma åt min son om jag sköter om mig själv också. Det här får jag fortfarande flera gånger påminna mig själv om.

Summa sumarum. Om livet inte känns bra – våga förändra det. Det kanske inte ens behövs så mycket. Ett litet steg åt något håll. En ny liten vana som man börjar bygga upp. Prova dig fram. Man hittar kanske inte genast den rätta grejen – men allt ger en ändå något. Och ofta leder det ena till det andra. För det är väl ändå meningen att trivas med livet.

Stop calling it a dream…
and start calling it a plan. 

---

LITEN INFO OM ATT KOMMENTERA

Ifall du vill kommentera inläggen kan du göra det anonymt. Din epostadress publiceras inte. Den syns endast för mig. Endast förnamnet publiceras. Du kan också ha ett påhittat namn.