Jag försöker vara positiv. Se det som är bra. Och jag är faktiskt ganska bra på det. Jag kan genuint se det fina jag har och känna tacksamhet över det. Men det kommer dagar, vissa perioder, då allt känns tungt. Så efter en dag med trötthet, kraftlöshet och irritation blev jag idag påmind om allt det fina jag också har.
Världen bara snurrar på. Fortare och fortare. Man ska ständigt synas, prestera och armbåga sig fram. Ibland längtar jag bara efter något lugnare. Något mänskligare. Numera uppskattar jag det lilla och personliga. Det som fortfarande känns äkta. De vänliga orden och de små valen i vardagen som kanske betyder mer än vi tror.
I mitt skapande handlar det alltid om mer än bilder och ord. Det handlar om små påminnelser i vardagen. Om styrka, glädje och om att våga ta ansvar för sitt eget liv. Jag vill själv bära dessa budskap och har inte riktigt hittat något liknande någon annanstans. En design börjar ofta som en tanke, en känsla eller en observation från livet. Ibland skapar jag allt från grunden på datorn. Ibland…
När jag började skapa mina första egna designs visste jag inte riktigt vart det skulle leda. Det var mest något jag ville testa. Men två av de allra första motiven har fått följa med hela vägen. De var med i min första lilla butik till den jag har idag. Och de betyder fortfarande lika mycket. Både för att jag själv gillar dem och för att de har budskap som känns…
Jag har länge gillat ord som ger en tankeställare. Ord som ger kraft och igenkänning. Eller bara känns fina att dela. Jag brukade hitta fina texter här och där och ville gärna dela tankarna. Jag har använt dem mycket i mina bloggtexter. Småningom började jag tänka att jag kanske kunde skapa något mer också. Skapa med bild och ord. Skapa något man kunde ha med sig - på kläder, på…
Ibland – mitt i tacksamheten över livet idag – kan jag få en känsla av att det svåra är förbi. Att jag har kommit igenom och lärt mig så mycket. Att jag har blivit klokare och att vägen framåt nu ska bli lugnare. Men livet tar inga pauser. Och när jag tror att jag har lämnat det svåraste bakom mig – påminns jag om att nya utmaningar alltid väntar. Jag kan känna en sorg. En liten, tyst besvikelse över att jag inte bara får vara ifred från svårigheter nu. Har jag inte redan haft min del? Men det är i dessa utmaningar vi verkligen hittar vår styrka. Livet blir inte lättare – men vi blir starkare.
Ord, bilder och små glimtar av inspiration har alltid haft en särskild plats i mitt liv. Jag har alltid dragits till korta texter som ger en ny insikt, citat som sätter ord på känslor och små glimtar av humor som lyser upp vardagen. Nu vill jag dela vidare det jag själv uppskattar. Och mitt inspirationsbrev är mitt sätt att göra det. Här berättar jag mer om varför jag startade det och vad du kan förvänta dig om du följer med på resan.
Ibland – eller ganska ofta – har jag svårare än min son att vänja mig vid hans nya hjälpmedel. Han har en muskelsjukdom och jag har varit rädd att hjälpmedlen ska försvaga hans egna förmågor. Jag har känt att de kommit för tidigt. Men han har en styrka jag beundrar – han lyssnar på sig själv och följer sin egen väg. Jag är stolt över att han vågar stå för sina åsikter. Och jag är tacksam över att jag lyckats ge honom utrymme att göra det. Alla har sin egen process. Min resa är min och hans resa är hans. Och ändå kan vi gå tillsammans.
Vilken härlig bok. Så fin. Jag tittar på boken jag just läst slut. Vad fint att den kom till mig och att jag faktiskt läste den. Från början trodde jag inte att det var en bok för mig – men min son blev genast intresserad. Och ju längre han läste – desto mer berättade han om hur bra den var och att jag också måste läsa den. För honom gav den en stark igenkänning. Jag blev allt mer nyfiken. Till slut nästan väntade jag på att han skulle bli färdig och jag fick börja. För mig blev det en ögonöppnare – en inblick i en värld jag inte kände till.
Minnen kan dyka upp på de mest oväntade sätt och ställen. Ibland väcks de av något jag ser, något jag hör, jag luktar, känner eller till och med smakar. Minnen är som små delar av livet som stannat kvar. De kan vara fina och fylla mig med värme – men också svåra och göra ont. Alla är de en del av mig. Något som formar mig och hjälper mig att förstå vem jag är. Här reflekterar jag över olika minnen. Och konstaterar hur alla våra sinnen bär på så mycket mer än bara det som finns i nuet.