Jag såg ett inlägg på instagram om att det är lite konstigt att människor tycker synd om dem som väljer ett alkoholfritt liv. Att man då skulle gå miste om det där roliga. Det fick mig att fundera. Tänkte på fester och vad det egentligen är som gör att man har roligt.

Jag har bland annat varit på en fest där jag och två vänner hade otroligt skojigt. Vi skrattade hysteriskt, fånade oss och hade så roligt att vi nästan föll av stolarna. Många trodde nog att vi hade druckit en hel del. Men vi var helt nyktra.

Vi var chaufförer för kvällen och skulle köra både saker och andra hem. De flesta andra drack och hade väl rätt skoj också. Hela festen var lyckad. Men vi var faktiskt nyktra, fast man kanske inte skulle ha trott det. Jag minns den kvällen med glädje. Vi är alla väldigt humoristiska, vågar vara barnsliga och fåniga och litar på varandra. Vi behövde inte alkohol för att släppa loss.

När jag ordnade en födelsedagsfest för något år sedan trodde säkert en del att jag hade skålat en hel del med skumvinet. Och jo, det stämde. Men jag drack hela tiden alkoholfritt. Jag hade en superfin fest och jätteroligt. Så nej, jag tror inte att alkohol behövs för att ha roligt.

Men varför känns det då ibland som att man behöver alkohol för att kunna släppa loss? Vad är det som gör att man känner att man annars inte kan ha roligt? Själv var jag ganska låst och blyg som ung och visst kunde alkoholen hjälpa mig att släppa på spärrarna. Men med nära vänner kunde jag också släppa loss utan. Sedan hade jag nog också andra orsaker att dricka som mer hade att göra med att fly. Fly det jobbiga. (Läs även: Ett missbruk påverkar länge)

Jag är ju inte på något sätt helt emot alkohol. Ett glas gott rödvin till maten kan vara en njutning. Och det kan vara festligt att skåla i champagne och känna ett litet extra glatt pirr i kroppen. Men för mig finns det också en annan sida av alkoholen. En sida som är mycket mer personlig. En mycket mörkare sida. 

Min mamma kunde också ha hur roligt som helst utan alkohol. Hon kunde släppa loss och bjuda på sig själv. För henne var alkoholen inte något hon behövde för att ha roligt. Alkoholen blev en tröst och så småningom ett beroende. Och jag minns att hon faktiskt blev mer negativ och sorgsen när hon drack. Roligare hade hon utan.

Det som börjar som en flykt kan bli det som håller oss fast.

Kanske är det därför jag också har en ganska negativ bild av alkohol. Jag har sett baksidan på nära håll. Missbruk är så tragiskt och det finns inget roligt i det. Jag har också upplevt hur alkoholen kan göra människor aggressiva och förändra dem på sätt som inte alls är trevligt. (Läs även: Han slog mig med flaskan)

Helst skulle jag kanske se en värld utan alkohol (och droger). För alkoholen förorsakar så mycket ont. Men så ser inte världen ut. Och jag har egentligen inte emot att människor dricker måttligt och för att de tycker om det. Det jag ifrågasätter mer är att det ibland förs fram som att man inte kan ha roligt utan alkohol. Att de som inte dricker skulle både ha tråkigt och vara tråkiga. Eller att man måste dricka för att kunna vara med och ha skoj och kanske bete sig fånigt.

Jag har också varit på många fester och middagar där jag haft riktigt trevligt. Men när kvällen framskridit har jag märkt skillnaden hos folk. Berusningen. Förändringen. Inte alls alltid till det sämre. Men till något annat. Och oftast börjar stämningen då dala för mig. När människor förändras och blir mer och mer berusade tappar jag själv lusten att vara kvar. Då lämnar jag hellre festen om det är möjligt. Och min bakgrund gör att jag dessutom har en viss rädsla inom mig. Hur förändras den här personen? Kan det klicka i hen? Kan något hända?

De andra får fortsätta sitt festande på sitt sätt. Jag behöver inte stanna kvar och se och uppleva det som inte är trevligt för mig. Jag kan gå hem med en bra stämning och en känsla av att ha haft trevligt. Och guld värt är det också att slippa må dåligt nästa dag.

För mig handlar en lyckad kväll mycket mer om människorna omkring mig. Det handlar nog inte så mycket om vad vi dricker. Jag tror det handlar mer om vilka vi är tillsammans med och hur trygga vi känner oss. Om att våga släppa på spärrarna och vara lite fånig ibland. Det känns som om det är den riktiga friheten. Att kunna vara sig själv, skratta hysteriskt och ha otroligt roligt. Helt utan alkohol.