Att stanna upp ett tag kan vara enda möjligheten att gå vidare. Jag är glad att jag vågade ta steget och ändra på min vardag. Jag kände ju så tydligt att det inte var riktigt bra. Dagarna rullade på och jag var hela tiden trött. Det mesta var plikter och jag hade inget eget egentligen. Jag trivdes inte med något. Allt var mest måsten från den ena dagen till den andra.…
Jag blundar och öppnar ögonen igen. Jag ser den blanka vattenytan sväva fram. Jag ser vattnet göra mjuka kullar och dalar. Hela jag följer dem - upp och ner och upp igen… Mitt hår fladdrar i vinden. Jag lyfter blicken och ser horisonten långt där borta. En liten kobbe är det enda som syns på vattnet. Några måsar flyger en bit ifrån. Himlen är blå med några mjuka molntussar här och var. Jag njuter.
Jag har fått frågan om vilka så kallade verktyg jag använder mig av då jag känner att jag börjar må sämre. Det är ju egentligen en helhet där jag hela tiden strävar efter en inre utveckling som med tiden gör det lättare att hantera olika situationer. Det finns ändå en del mer konkreta saker jag kan dela med mig av. Det terapeuten började med var att gå igenom mina grundbehov...