Som en ny början

Plötsligt kom det till mig som en blixt från klar himmel. Där satt jag på golvet och konstarerade att jag hamnat i en ålderskris. Jag har hört om dessa kriser – men inte direkt kunnat se mig själv där. Jag märkte att jag inte mer hör till den yngre generationen. Jag som alltid hört till de yngsta. Småningom har yngre och yngre kommit in i bilden. En hel generation har vuxit upp efter mig och de tar nu över. Det kändes främmande. Var är då min plats? Nu har det gått över ett år sedan den här krisen kom till mig. Det var lite jobbigt en tid och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera allt. Men jag tillät mig ha känslorna och jag kom ut ur det. Nu har jag faktiskt fyllt femtio år. Och vet ni – det känns riktigt bra.

Fortsätt läsaSom en ny början

Att fly in i en drömvärld

Jag vill ibland bara strunta i allt och gå in i min egna drömvärld. Så har det varit enda sedan jag var liten och den känslan kommer fortfarande nu och då. Jag tror det i och för sig kan göra gott att lite komma bort. Det blir en viss avslappning. Få njuta och slippa tänka på det svåra en stund. Det ger kraft och man orkar vidare igen. Jag ska inte glömma dessa tre: läsa, skriva och musik. Dessa tre saker har nog gjort att jag överlevt alla svåra stunder. Med läsandet kan jag få min bubbeltid och fly in i en annan värld en stund. Med skrivandet får jag ut känslor och smärta jag har inom mig. Musiken hjälper mig att nå mitt innersta och har varit så välgörande i många stunder. Här känns det som om jag fått ihop ett litet värdefullt paket åt mig. Vad tydligt det blev mitt i allt.

Fortsätt läsaAtt fly in i en drömvärld

Glöm inte skrivandets och musikens kraft

Jag har skrivit om det tidigare, men ändå lite glömt bort det själv. Hur välgörande det kan vara att skriva dagbok. I vissa stunder under årens lopp har jag ändå tagit fram dagboken. Då när jag känt ett behov att få ut något. När något värker inom mig som jag inte riktigt vet vad det är. När jag velat reda ut mina tankar för att ens kunna börja tala med någon. En annan sak jag också lite kommit ifrån är musiken. Jag som alltid älskat musik. Jag lyssnade för en tid sedan på musik med hörlurar. Så småningom gled jag in på de låtar jag vet går rakt in i min själ. Jag lät dem komma. Jag tog in dem på djupet. Jag grät. Känslan efteråt är nästan obeskrivlig. Stunden var så undergörande. Jag liksom rensades upp.

Fortsätt läsaGlöm inte skrivandets och musikens kraft

Allting fick en så mycket större mening

Jag kan förstå de som kommer till tro efter en svår tid med till exempel missbruk. Tron ger en mening. En mening med allt som hänt och händer. Jag har undrat varför allt händer. Varför måste jag ha en så svår uppväxt? Varför måste jag ha en så svår början på vuxenlivet? Då jag äntligen kom på fötter så kom nästa svårighet. Varför måste min son ha en muskelsjukdom? Som ung vuxen kom jag mer i kontakt med tanken om flera liv. Allting fick en så mycket större mening. Den här tanken hjälpte mig en hel del. Jag fick ett helt annat inre lugn i mig. Det kändes så befriande och allt fick en helt annan mening. Det var minsann ett steg mot bättre mående. Det gav en puff att börja ta itu med allt det svåra jag hade inom mig. Det blev mer meningsfullt.

Fortsätt läsaAllting fick en så mycket större mening

Vad det kom överraskande

Vad det kom överraskande. Jag blev triggad och hade svårt att hantera det. Jag som skrivit om hur jag numera kan känna igen vad som triggar mig och kan hantera situationen bättre. Det kändes som ett misslyckande.  När jag tänker efter ska jag nog inte vara så hård mot mig själv. Jag visste precis vad som utlöste min reaktion. Och jag vet precis varför. Det som jag är lite förvånad…

Fortsätt läsaVad det kom överraskande

Tankar i väntrummet

Vi sitter i väntrummet. Min son ska till tandläkaren. I samma byggnad finns hälsovården. Jag konstaterar att det var i den här byggnaden min väg började på allvar. Min väg till att må bättre. Det var ett antal år sedan. Min son fanns inte ännu. Ja, det är verkligen mycket som skett sedan den dagen då jag senast satt i denna byggnad. Mina tankar går tillbaka i tiden. Nu i…

Fortsätt läsaTankar i väntrummet

Du kan inte fly från dig själv

Det är ditt inre som ger dig lyckan. Du hittar den inte där utanför. Det är lätt att bli fylld av hat då du växer upp mitt i ett missbruk. Du mår dåligt inom dig och vet inte hur du ska hantera det. Den här konfliktfyllda känslan kan göra en tokig. Den är verkligen svår att hantera. Och alla har sin egen metod att hantera den. Många gånger är metoden destruktiv. Jag byggde upp mina murar för att skydda mig. Jag försökte göra mig hård. Allt för att skydda mig från den svåra smärta jag hade där inne i mig. Jag försökte fly – men jag kom inte undan. Du kan inte fly från dig själv.

Fortsätt läsaDu kan inte fly från dig själv

Ett missbruk påverkar länge

Det är inte bara då man är ett barn som förälderns missbruk påverkar en. Det påverkar en ofta långt upp i åldern. Allt lite beroende på hur och när man har möjlighet och lyckas bearbeta saker. Det tar inte slut för att man flyttar ut. För att man blir vuxen. Det påverkar dig i smått och stort – i dina relationer och i din vardag. Gömmer du allt inom dig med tanken att hänt är hänt kommer det en dag då allt svämmar över.

Fortsätt läsaEtt missbruk påverkar länge

Vid kanten av stupet

Jag går vid kanten av ett stup. Minsta lilla felsteg kan få mig att störta ner. Det gäller att vara på sin vakt. Jag vacklar till. Jag balanserar. Jag går stundvis lite stadigare. Går lite säkrare. Men marken ger vika och ena foten glider ner. Jag lyckas klamra mig fast. Jag faller inte. Jag stiger upp och fortsätter. Fortsätter på osäkra ben. På osäker mark. Jag vacklar till. Jag rasar…

Fortsätt läsaVid kanten av stupet

Försoning

Visst saknar jag min mamma nu och då. Hon är ganska ofta i mina tankar. Inte hela tiden, men olika saker påminner mig om henne. Men ändå är det också en lättnad att hon inte mera finns. För hon tog så mycket kraft av mig. I så många år. Det känns lite sorgligt att vi inte tillsammans hann reda upp något före hon dog. Men det är inget jag tar så hårt mer. Det var bara något vi inte lyckades med. Trots det här känner jag ändå idag att vi har försonats. Jag har jobbat en hel del med mig själv. Jag har bearbetat saker vi gått igenom. Hela min blogg känns också som en försoning. Mitt förflutna kommer alltid att finnas där. Det kan ingen ändra på. Men det förflutna styr inte mitt liv mer. Där är skillnaden.

Fortsätt läsaFörsoning