Jag har fått frågan om vilka så kallade verktyg jag använder mig av då jag känner att jag börjar må sämre. Det är ju egentligen en helhet där jag hela tiden strävar efter en inre utveckling som med tiden gör det lättare att hantera olika situationer. Här delar jag med mig av ett ”verktyg” som hjälpt mig en hel del. Ett ”verktyg” jag ofta använder mig av. Det är fråga om beteendeanalys. Man kan se det som en kartläggning av sig själv och sina upplevelser...
En dag kommer du titta tillbaka och se att du var starkare än svårigheterna du trodde skulle krossa dig. Jag minns hur jag flera gånger suttit och tänkt – är jag här nu igen? Jag som trodde det var bakom mig. Jag som mådde så bra redan. Jag har känt mig så misslyckad och svag. Hur kunde jag hamna där igen? Jag talar om när mitt mående dalat ner i mörkret. Ett svart hål man inte tror man kan komma upp från. Fastän jag klarat att komma upp tidigare känns det ändå varje gång lika hopplöst...
När jag var liten och skulle berätta om mig själv var det första jag kom på att mina föräldrar är skilda. Så mycket identifierade jag mig med den delen av mitt liv. Vid något skede, faktiskt som mycket äldre, började jag inse att det ju inte beskriver mig. Det är ju inte det människor frågar mig om. Men jag växte upp lite i skuggan av denna skilsmässa. Den påverkade mitt liv stort...