Fortsätta kämpa trots motvind

Ibland undrar jag nog när motgångarna ska ta slut. Nu talar jag inte direkt om mina egna motgångar. Jag talar om min sons motgångar. Min tio-årige son har en okänd muskelsjukdom som gör att hans muskler är svagare, vilket påverkar balans och ork. Jag har kanske inte så mycket bekymrat mig över ovetskapen. Vi har levt vår vardag och han rörelseförmåga hölls i flera år ganska lika. Tills det plötsligt började ske den ena efter den andra motgången som drog ner hans förmågor. Nu är då krafterna ganska på noll igen. Vi får åter börja bygga upp allt. Och till vilken grad lyckas det? Det vet vi inte.

Fortsätt läsaFortsätta kämpa trots motvind

Dagboken har inga krav

Jag skrev ofta dagbok då jag växte upp och även som ung vuxen. Det var nog en räddning. Den vägen fick jag ut lite av alla mina känslor - sorger och ilskor. Eftersom jag inte kunde tala med andra och höll det svåra inom mig var det så fint att jag hade dagboken. Det var liksom någon jag kunde diskutera med. Få ut allt. Efteråt kändes det lite bättre. Min dagboksskrivning var ett stöd - ett hjälpmedel. Och det är den kravlösa skrivningen jag förespråkar för den som går igenom svåra perioder.

Fortsätt läsaDagboken har inga krav

En fördom jag inte visste jag hade

När jag fick höra att min son behöver en rullstol hade jag svårt att ta in det. Jag måste först låta det sjunka in förrän jag ens sade det till någon annan. Det var en sorg och det var svårt att acceptera. Det kändes lite som att ge upp. Dessutom hade jag fördomar utan att jag egentligen märkt det tidigare. Har man rullstol är man på ett visst sätt. Min…

Fortsätt läsaEn fördom jag inte visste jag hade