Att känna dig själv är början på all visdom

Det är mycket du lär dig om dig själv när du en gång börjar utforska dig. Att förstå dig själv är grunden till att kunna påverka hur du mår. Jag har så småningom börjat ana att jag antagligen är högkänslig. Vad många pusselbitar som föll på sin plats. Oberoende vad det är så är det skönt med igenkänning. Jag får en bättre förståelse för mig själv och mina reaktioner och handlingar. Kommer det sedan från att jag är högkänslig eller varit utmattad eller varit deprimerad eller varit medberoende eller haft en ”svår barndom” spelar egentligen ingen roll för mig. Det som spelar roll är att jag känner igen mig. Jag förstår att jag inte behöver vara så hård mot mig själv. Det är också nu jag lättare kan hitta lösningar och verktyg till att hantera olika situationer. Jag lär mig hur jag fungerar.

Fortsätt läsaAtt känna dig själv är början på all visdom

Utmattad

Jag har varit utmattad några gånger. Tanken som de flesta utmattade väl någongång tänker flyger i mitt huvud - men alla andra orkar ju. Varför är man alltid så mycket hårdare och mer krävande mot sig själv än man någonsin skulle vara mot en vän? När jag tänker tillbaka på åren före det här kan jag undra hur jag orkade. Det är otroligt hur du kan orka med mycket då du är mitt i det. Det är bara att gå vidare. Alternativet att stanna upp finns inte. Men vid något skede betalar du för att du gått över kraftgränsen.

Fortsätt läsaUtmattad

Vad det kom överraskande

Vad det kom överraskande. Jag blev triggad och hade svårt att hantera det. Jag som skrivit om hur jag numera kan känna igen vad som triggar mig och kan hantera situationen bättre. Det kändes som ett misslyckande.  När jag tänker efter ska jag nog inte vara så hård mot mig själv. Jag visste precis vad som utlöste min reaktion. Och jag vet precis varför. Det som jag är lite förvånad…

Fortsätt läsaVad det kom överraskande

Fortsätta kämpa trots motvind

Ibland undrar jag nog när motgångarna ska ta slut. Nu talar jag inte direkt om mina egna motgångar. Jag talar om min sons motgångar. Min tio-årige son har en okänd muskelsjukdom som gör att hans muskler är svagare, vilket påverkar balans och ork. Jag har kanske inte så mycket bekymrat mig över ovetskapen. Vi har levt vår vardag och han rörelseförmåga hölls i flera år ganska lika. Tills det plötsligt började ske den ena efter den andra motgången som drog ner hans förmågor. Nu är då krafterna ganska på noll igen. Vi får åter börja bygga upp allt. Och till vilken grad lyckas det? Det vet vi inte.

Fortsätt läsaFortsätta kämpa trots motvind

Jag hade ett behov av att sörja

Som yngre höll jag ofta fast vid det mörka och sorgliga. Ibland har jag riktigt medvetet försökt tänka intensivt på något sorgligt, så att jag ska börja gråta. Det fanns en sorg inom mig som jag länge inte riktigt visste varifrån den kom. Det var som om jag därför måste hitta något mer konkret att sörja.  Jag förstod inte riktigt vad som hände i mitt liv. Min mamma kunde allt oftare vara berusad. Jag visste att det inte kändes bra och jag mådde ofta dåligt. Men allt det här var en enda obestämd känsla. Och jag kunde ivarjefall inte hitta en giltig orsak att sörja – att få gråta. Då var ett dödsfall det.  Så jag försökte få in mig i känslan jag hade då min farbror just dött.

Fortsätt läsaJag hade ett behov av att sörja

Hålla fast vid det lilla

Det finns morsdagar då jag plockat blommor åt min mamma och gjort fina kort. Det finns också morsdagar då jag inte kontaktat henne alls. Det har varit perioder jag helt brutit med henne bara för att själv kunna överleva. Redan ett samtal med henne kunde ta all min kraft. De sista åren hon levde fungerade kontakten bäst via sms. Jag mådde verkligen inte bra de perioder jag bröt med henne. Den där sms-kontakten var guld värd för mig.

Fortsätt läsaHålla fast vid det lilla

Du kan själv påverka hur du påverkas

För dig som inte mera är mitt i det så kallade helvetet med missbruk och otrygghet i hemmet – men ändå inte mår bra - vill jag säga att man kan komma vidare. En stor och viktig nyckel är nog det där egna ansvaret. Det låter lite tjatigt och tråkigt – men läs inte bara orden och tänk ja-ja. Stanna upp och ta in dem. När jag riktigt på djupet insåg att jag faktiskt har ett ansvar över mitt eget liv och kan arbeta för att själv få det bra och må bättre - då vände det också. 

Fortsätt läsaDu kan själv påverka hur du påverkas

Jag själv kommer sist

Jag har den senaste tiden – till min häpnad - konstaterat att jag hamnat in i något av ett medberoendemönster igen. Den här gången är det inte fråga om någon som missbrukar, som det var när jag växte upp med min mamma. Men jag märker att jag följer lite samma mönster som då. Jag sätter mig själv och mina behov åt sidan för att ställa upp för en annan, för…

Fortsätt läsaJag själv kommer sist

Som om inget hänt

Det här med att låtsas att allt är bra växte jag upp med. Först och främst dolde jag ju för omgivningen. Men det som också gjorde allt så jobbigt var att inte vi där hemma ens kunde prata om det svåra. Visst - min mamma hävde nog ur sig det ena och andra hon inte mådde bra av. Hon kunde skrika och få utbrott och beskylla en. Jag kunde också skrika åt henne. Men sedan nästa dag och hon var nykter var det som om inget hänt. Inget nämnvärt ivarjefall.

Fortsätt läsaSom om inget hänt

Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket

Ja, f-n också jag kunde nog ha varit utan en del saker. Men å andra sidan skulle jag inte vara den jag är idag utan allt det jag ”fått”. Det är lätt att tänka så nu efteråt. Nu när man klarat sig igenom det. Men just då du är där skulle du nog verkligen hellre slippa den erfarenheten.  -Jag vill tacka livet -Som gett mig så mycket -Det har gett mig skrattet -Det har gett mig smärtan -Så att jag kan skilja lyckan ifrån sorgen

Fortsätt läsaJag vill tacka livet, som gett mig så mycket